Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Principatets grundläggning och det julisk-claudiska kejsarhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PRINCIPATETS GRUNDLÄGGNING OCH DET JULISK-CLAUDISKA KEJSARHUSET. 513
Silfverkärl från Boscorealefyndet med framställningar af den öfver barbarerna
segrande Augustus.
Originalen tillhöra baron Rothschild i Paris.
Genom denna privilegiering och isolering af en minoritet blef senaten i ännu
högre grad än förut ett slags öfverhus, som saknade hvarje folkligt underlag och på
samma gång all tillstymmelse till representativ karaktär. Hvad legitinierade detla
kastutskott att uppträda såsom ett slags folkrepresentation? I själfva verket har
också under den förste Caesars långa regering knappast en enda gång en allvarlig
opposition försports, och där ansatser därtill förmärktes, kunde de obekväma
elementen lätt göras oskadliga genom upprepade revisioner af senatorslistan och
ny-utnämningar, för hvilka åter kejsarens vilja var mer eller mindre afgörande.
Dessutom saknade senaten för utöfvandet af en verklig makt och själfständighet de
materiella förutsättningarne i lika hög grad som de ideella. Om Octavianus verkligen
hade velat, hvad man tillskrifver honom, att senaten på allvar skulle taga makten
och republikens styrelse än en gång i egen hand, så hade senatsregementet först och
främst i finansiellt afseende måst ställas på egna fötter. Därför hade den senatoriska
statskassan, cerarium, till hvilken numera inflöto senatsprovinsernas skatter (ehuru
ej helt och hållet), ständiga svårigheter att bekämpa, så att republikens »herre» gång
efter annan måste bedja princeps, som ju hade sitt mandat af senaten, om hjälp
till betäckandet af bristen. Detta beroende af kejsaren i ekonomiskt afseende fann
dessutom sitt finanspolitiska uttryck däri, att präglingen af guld- och silfvermynt
förbehölls kejsaren, medan senaten fick behålla kopparpräglingen, d. v. s. präglingen
af skiljemynt. I verkligheten kunde ingenting på ett mera träffande sätt beteckna
denna situation än mynträttens reglering och den nye maktinnehafvarens bild på
riksmyntet.
Ej mindre tydligt framträder det monarkiska elementet i principatet därigenom,
att Octavianus för sin person visserligen fogade sig i en formell tidsbegränsning af
sina ämbetsbefogenheter, men å andra sidan ej lemnade något tvifvel om maktens
ärftlighet. Det sätt, på hvilket han utmärkte Gaius och Lucius Caesar, söner till hans
dotter Julia och Agrippa, och efter deras tidiga död sin styfson Tiberius, son af hans
sista gemål Livia i hennes första gifte med en Claudius, genom adoption och genom
förlänandet af imperatorisk och tribunicisk myndighet, hvarigenom han otvetydigt
betecknade dem såsom sina blifvande efterträdare, förrådde en så stark monarkisk
uppfattning och en så systematisk omsorg om grundandet af en dynasti, att
åtminstone här alls icke kan blifva tal om republikanska känslor och tänkesätt. Och till sist
de hedersbetygelser, löften och offer, som senat och folk beslöto för kejsarens person
och i hvilka alla samhällets kretsar täflade att visa sitt deltagande! Redan den
officiella titeln: Imperator Caesar, son af den till gud upphöjde Julius, den höge (Augustus
Världshistoria T.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
