Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Nerva, Trajanus, Hadrianus och Antoninerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
536 R. V. POEHLMANN. ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
tronen hade att tadka icke bördens tillfällighet eller upphöjelse af militären, utan
mest föregångarens med adoption förbundna val. Det skedde ett slags urval, hvarur
endast män af bepröfvad duglighet framgingo såsom de utkorade. »Under Julierna
och Claudierna», säger Tacitus i sin »Agricola», »voro vi på sätt och vis i en familjs
ärftliga besittning.» »Nu däremot», heter det i hans Historice, »erbjudes oss en viss
ersättning för den omöjliggjorda republikanska friheten genom valet af furste, hvilket
hvarje gång faller på den bäste mannen.»
Det nya systemets anda visar sig redan däri, att Nerva och hans efterträdare
Trajanus (98-117) genom uppgifvandet af den kejserliga domsrätten öfver senaten och
Trajanus genom införandet af hemlig omröstning vid ämbetsmannavalen inrymde åt
senaten ett större oberoende och äfven eljes medgåfvo en vidtgående frihet i tal
och skrift. Till och med Csesarmördarne Brutus och Cassius fingo nu ostraffadt
förhärligas. Ingen ringare man än Tacitus talar om »tidernas sällsporda lycka», att
man åter får tänka hvad man vill, och uttala hvad man tänker. Ja, Tacitus går
i sin »Agricola» därhän, att han entusiastiskt berömmer Nerva, som med hvarandra
förenat två ting, hvil-
ka länge gällt
såsom oförenliga
motsatser : principatet
och friheten! Ingen
lär väl undgå att
märka det
doktrinära i denna
formulering. Men att en
stor och varaktig
förändring till det
bättre hade inträdt,
bevisa just Taciti
verk. De äro, för
att begagna ett
vackert uttryck af
Ranke, »liksom en
mellan olika epoker
upprest gränssten».
Hufvudföremålet för
hans
historieskrifning, motsatsen
mellan monarki och
borgerlig frihet,
framställes just i den
nya erans anda, och
i den stolta känslan
af den nyvunna
yttrandefriheten ställes
de undertrycktes rätt
emot den absoluta
maktens
godtycklighet.
Om Nervas och
Trajani
regeringstid också icke hade
någon annan
berömmelse att
åberopa än den, att
densamma möjliggjort
en Taciti historiska
författarskap, så
Staty af kejsar Trajanus.
Originalet i Uffizierna i Florens. Efter fotografi af Brogi.
skulle den allenast
genom detta
förhållande vara odödlig.
Detta andliga
monument gifver åt
Trajani regering en
ännu högre glans än
till och med den
stolta segerkolonn
på hans storartade
forum, hvilken den
dag, som i dag är,
för Rom och för all
världen bär vittne
om hans krigiska
berömmelse.
Det festtal, i
hvilket Pliniusden yngre
år 100 vid sitt
tillträde till konsulatet
förhärligat det
tra-janska systemet,
innehåller visserligen
mycket af
skönfärgande retorik, men
efter allt det, som
gått förut, synes det
dock alltjämt
betydelsefullt nog, att en
konsul förklarar
kejsarens vilja och
mening vara den, att
lagen stode öfver
honom, att han endast
vore princeps, ej
statens herre, och att
han icke jämnställde
sig med gudarne,
utan ville vara en
dödlig människa
såsom alla andra. Så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
