Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Soldatkejsardömet och dess betydelse för riksenheten och utvecklingen af den absoluta monarkien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom medinnehafvare af den kejserliga makten, till dess att slutligen den
krigsduglige, af Donaulegionerna tillsatte imperatorn Aurelianus (en infödd illyrer) genom
att eröfra Palmyra återställde herraväldet öfver Asien och för öfrigt gjorde slut på
de skildrade anarkiska förhållandena (år 270).
Med Aurelianus börjar en period af återupprättelse för jiket, och därigenom
afstannade för en längre tid den skildrade folkrörelsen. Åt goterna öfverlemnades
Dacien, åt alemannerna besittningen af Decumatlandet och det raetiska grannområdet.
Genom omfattande kolonisering af gränsområdena med krigiska barbarer
återupprättades här fredligare förhållanden. Äfven senare, närAurelianus fallit offer för en militär-,
sammansvärjning och efter den åldrige Taciti (275:-276) kortvariga regering den
krigsduglige kejsar Probus (276-282) följde, fortsattes med framgång denna politik emot nya
anfall af alemanner och franker i Gallien, af burgunder och vandaler i Rsetien.
Ja, till och med de förstörda limesanläggningarne kunde delvis återställas. Dessa
framgångar hade visserligen den frånsidan, att den äfven af Probus i stort omfång
genomförda koloniseringen genom germaner under form af militärkolonat varaktigt
undandrog den romerska kulturen stora områden, och prisgaf dem åt fullständig
germani-sering. Hvem kunde för öfrigt garantera, att denna nu närmast fredliga
barbarinvasion under tidernas lopp icke skulle blifva utgångspunkt för vidare angrepp?
Det hafva i själfva verket de dåvarande kejsarne anat. Sedan en gång germanska
ströfkårer hade kommit till Ravenna, måste tron på omöjligheten att nalkas Rom
blifva rubbad, och det monumentala uttrycket för denna farhåga är den väldiga Rom
omgifvande ringmuren af 16 kilometers längd, hvars byggnad Aurelianus påbörjade
och Probus fullbordade.
Beträffande den inre utvecklingen träder riktningen mot absolutismen klart i
dagen äfven hos Aurelianus. Bruket af diademet, de med ädelstenar och guld
smyckade kläderna, det orientaliska ceremonielet vid hofvet, kejsarens beteckning på
mynten såsom »herre och gud» tala i detta afseende ett tydligt språk. Om också än
en gång af Tacitus och Probus ett försök gjordes att åtminstone delvis göra denna
utveckling om intet, att åter bringa senaten till delaktighet i makten och därigenom
gifva åt principatet en friare ställning gentemot arméen, så hade dock försöket
allenast en snart öfvergående verkan. Redan den år 284 af arméen i Orienten uppsatte
och efter en motkejsares, Carini, mord (285) äfven i Västerlandet erkände illyrern
Diocletianus ställde genom en systematisk nydaning af hela statsväsendet absolutismen
på en sådan bas, att den ej mer kunde rubbas och för en längre tid säkerställde
statens yttre bestånd, medan visserligen å andra sidan just absolutismen väsentligt
bidrog till att påskynda det inre förfallet.
Dock innan vi vidare följa detta förfall, med hvilket också världsrikets hela
kultur höll jämna steg, måste vi åtminstone i allmänna drag göra oss förtrogna med
den historiska betydelsen af denna kejsartidens kultur.
Heliogabalus (218-222).
Alexander Severus (222-235)
med hans moder Mammsea.
Probus (276-282).
Mynt med bilder af romerska kejsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
