Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den materiella och andliga kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
556 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.
polerna hafva sedan naturligtvis talrika andra städer utvecklat sig mer eller mindre
storstadsmässigt. De hafva på de mest olika områden af sträfvanden för det allmänna
bästa att uppvisa resultat, hvilka delvis icke ens vår samtid har kunnat öfverträffa,
om också å andra sidan denna glänsande storstadskultur icke besparades det
materiella och moraliska elände, de ekonomiska och sociala missförhållanden, som äro
oupplösligt förbundna med hopandet af människor i stora befolkningscentra och som
på den tiden i väsentlig mån voro försvårade genom två endemiska tidssjukdomar:
mammonismen och pauperismen.
Men de stora städerna uppvisade blott höjdpunkten af den öfver alla provinser
utbredda stadskulturen. »Städerna», säger den förut omnämnde Aristeides, »söka
formligen att öfverbjuda hvarandra.
Allt är öfverfullt af gymnasier,
vattenledningar, thermer, propyleer,
tempel, verkstäder och skolor.
Städerna stråla i glans och inbjudande
behag.» En kommunal täflan af
denna art skulle icke hafva varit
möjlig, om icke ett annat viktigt
element för kulturens befrämjande,
nämligen en viss rörelsefrihet,
mäktigt befordrat epokens stadsbildande
kraft. Detta allmänt utbredda
stadsförvaltningssystem tillförsäkrade
ifrågavarande samhällen en egen
representation i stadens
rådsförsamling och folkförsamling samt
egna kommunalämbetsmän för
rättskipning och förvaltning. Den
härigenom beredda friheten ersatte
i viss mån bristen på stora
politiska mål och uppgifter och höll
länge den enskildes intresse vaket
för allmänt väl och för villighet att
göra uppoffringar för gemensamma
syften. Valuppropen på husen i
Pompeji äro ännu talande exempel,
som visa, huru stort intresset för
de kommunala valen var i första
århundradet af kejsartiden och huru
de förmögne formligen trängdes om
hedersämbetena. Mångfaldiga
inskrifter och minnesmärken bevittna
också, hvilket betydande omfång
offrandet af privategendom för
allmänna intressen hade fått i följd af denna municipala äregirighet.
Samhällen af romersk-italisk och delvis af hellenisk nationalitet voro
ursprungligen bärare af denna städernas frihet. Men naturligtvis gjorde sig från början äfven
utanför denna krets en liflig sträfvan gällande att på samma sätt förskaffa sig en
liknande kommunal själfständighet och därmed äfven borgarrätten. Sträfvandet i
denna riktning blef så mycket framgångsrikare, ju mera man uppgaf sina nationella
egendomligheter i språk och seder och anslöt sig till den romersk-hellenistiska
kulturen. Därför går öfverallt romaniseringen hand i hand med utbredningen af
stadsförfattningen och borgarrätten. Men äfven eljes har stadsväsendet varit en mäktig
hafstång vid nivellerings- och utjämningsarbetet. Rättskipning och förvaltning
centraliserade sig i provinsens största städer. Här hade ståthållaren sitt residens, här
församlade sig den af representanter för de enskilda samhällena bestående
provinslandt-dagen, här var kejsarkultens centralpunkt, till hvilken hela provinsens delegerade
Pompejiansk väggmålning: Poseidon och nymf.
Efter Hermann, Denkmäler der Malerei des Altertnnis,
F. Bruckmann A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
