Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 5. Den materiella och andliga kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BEATUS' VÄRLDSKARTA. ,
(Förklaring till kartan.)
Den här vidfogade kartan är en i förminskad skala gjord reproduktion af den Mappa mundi eller
världskarta, som den spanske munken Beatus tecknade år 776. En lycklig tillfällighet har gjort, att
tio kopior eller bearbetningar af detta arbete kommit till oss. 'Af dessa bearbetningar är, såsom
K. Miller, Mappce mundi I, Stuttgart 1895, uppvisat, den vid midten af 11 :e århundradet i klostret
S:t Sever i Gascogne gjorda - klostrets kyrka är på ett i ögonen fallande sätt på kartan antydd -,
om också icke en fullt trogen, så dock den trognaste reproduktionen af originalet. Denna hafva
vi af denna anledning lagt till grund för vårt kartblad. Om läsbarheten af kartan har K. Miller inlagt
stor förtjenst.
Vid första anblicken är man frestad påstå, att denna karta kan erbjuda efidast ett ringa mått af
nytta för vetenskapen. Medelhafslanden visa sig nämligen oerhördt misstecknade. Europas kust bildar
från Gibraltar sund, som har samma bredd som det öfriga Medelhafvet, ända till mynningen af Adriatiska
hafvet en rak linie från väster till öster. Balkanhalfön är visserligen tecknad såsom halfö, och
Peloponnesos är därifrån afskild genom ett ed, men hela bilden är så förvriden, att landets verkliga utseende
knappast kan igenkännas, ön Ceylon sträcker sig från Ostindien ända till Eufrats mynningar, som
tänkas ligga västligt i förhållande till Persiska viken. På samma sätt äro alla land och riken stympade.
Men vid närmare undersökning se vi, att kartan i alla fall besitter ett betydande värde. Af de skriftliga
förklaringar, som igenfinnas på densamma, är visserligen största delen tagen från Isidori Origines, men
andra finnas ordagrant på Tabula Peutingeriana, medan en del öfverensstämmer så fullständigt med
Orosius, hvars jordbeskrifning aflästs från en romersk rikskarta, att Beatuskartans frändskap med denna
senare är otvifvelaktig. Af de städer, som Beatus har på sin karta, har en liten del, -såsom man lätt
kan uppvisa, fått plats på kartan genom den spanske munkens eget åtgörande. Men det ojämförligt
största flertalet står i fullständig öfverensstämmelse med de geografiska platser, som på Tabula
Peutingeriana äro utmärkta medels vignett. Tabula Peutingeriana har uppstått på följande sätt. Agrippa,
genom giftermål med Julia svärson till kejsar Augustus, började kort före sin död att i Rom låta
framställa en karta öfver den då kända j or d kretsen. Detta verk lät kejsar Augustus sedan fullborda. Till
formen anslöt sig kartan till grekiska förebilder. Den bebodda världen, som man föreställt sig såsom en
ö, hade formen af ett ägg, och dess långsida sträckte sig i öster och Väster. Norr låg naturligtvis öfverst.
Från och med början af tredje århundradet företogo sig åtskilliga auktorer att i bokform angifva de
stora färdvägar, af hvilka riket var genomdraget, och nämna samtliga stationer och deras inbördes
afstånd. Under Diocletiani regeringstid blefvo dessa riksvägar liksom också det parthiska rikets angifna
på Agrippas karta, som förefanns i mångfaldiga kopior. Under Theodosius II blef den så gestaltade
kartan återgifven i ny redaktion, hvarvid bland annat en hel del den judiska historien rörande
textbitar tillsattes. Som emellertid kartan i följd af sitt stora format var obekväm att begagna, blef hon
kort därefter, - idéen är efter våra begrepp vidunderlig - omändrad i form af en lång remsa, så att
den i öfverdrifvet hög grad drogs ut på längden, men i samma mån reducerades i afseende på bredden.
En hel följd af vägar, isynnerhet vägar med sträckning i norr och söder, uteslöts af brist på utrymme. De
flesta barbarland, från hvilka inga vägar voro bekanta, särskildt de vid världens nordrand belägna, förlorade
det dem tillkommande rummet på kartan. Naturligtvis upphörde de enskilda landen därjämte att bevara
den gestalt, som fordom tillkom dem enligt de åskådningar, som den tidigare forntidens geografer haft
angående dem. Denna på detta sätt misshandlade karta är den så kallade Tabula Peutingeriana, som
kommit till vår tid. Ovalkartorna förblefvo naturligtvis jämte densamma i bruk, men undergingo alltjämt
nya bearbetningar, och med den otillräckliga insikt, som den senare kejsartiden visade för geografiska
frågor, insmögo sig felaktigheter i stort antal. Nomenklaturen till en dylik ovalkarta afskrefs i slutet af
sjunde århundradet af den s. k. geografen från Ravenna. Man torde af det förutskickade förstå, hvarför
Ravennakosmografens bok uppvisar en förvånande öfverensstämmelse med Tabula Peutingeriana, men
samtidigt förutsätter en från densamma fullständigt till formen afvikande karta. Värdet hos
Beatus-kartan består nu däri, att författaren reducerade en från kejsar Theodosius II:s tid stammande
ovalkarta och tecknade den på nytt. Ehuruväl han företog en hel rad af högst betydliga ändringar och af
dumhet eller okunnighet begick svåra misstag, underlättar i alla fall hans karta för oss förståendet af
Theodosii karta och i och med detta äfven af Agrippas i en icke ringa grad.
Af Beatus fick Paradiset sin plats i öster. Då förut Norden hade fått sin plats öfverst på kartan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0582_1.html