erhöll nu Paradiset och Östern denna plats. Till följd af formen på den handskrift, till hvilken kartan utgjorde en bilaga, erhöll kartan själf en i någon mån förändrad gestalt. Längden går icke längre från väster till öster, utan från norr till söder. En mängd geografiska namn moderniserades och några städer och kloster tillkommo. Till och med Langobardriket fick ett rum och beteckning. Medelhafskusterna antyddes endast i grofva drag och en del provinsbenämningar kommo till följd af bristande plats på orätta ställen. Men trots allt detta är det icke desto mindre möjligt att på många ställen direkt igenkänna den romerska rikskartan. I Spanien sluta Pyrenéerna icke vid gränsen af Aquitanien, utan i öfverensstämmelse med Mela 2,85; Plinius 4,110, Ebstorfkartan och Idrisi i Galicien och Asturien. Polybios, Strabon och pluraliteten af romerska geografer voro hemfallna åt den villfarelsen, att Spaniens östra kust sträckte sig åt ONO och Italiens västkust åt VSV, hvadan den af båda bildade djupa hafsviken vore alldeles flack. Om nu Beatus aftecknat kusten från Gades till Adriatiska hafvet i en rak linie från väster till öster, så har han endast något öfverdrifvit ett fel hos originalet. Utsträckningen af namnet Italien är hos honom liksom på Tabula Peutingeriana, Dimens. Provinc. 14 p. 11 R., Exposit. tot. mundi 55 p. 119 R., inskränkt till öfre Italien allenast. Achaia betyder hos honpm liksom hos Plinius IV, 12; 22; Ampel. 6, Peloponnesos. Epeiros benämnes såsom på Tabula Peutingeriana Epirum. Vidare känner han till scoti såsom boende på Irland; mellan öarne Brittia och Brittannia gör han samma felaktiga åtskillnad som Prokopios. Därmed att han utsätter ön Thule midt emot Dania, identifierar han den med Skandinavien, äfven här i öfverensstämmelse med Prokopios. Han och med honom Tabula Peutingeriana och geografen från Ravenna känna till den gåtfulla staden Äntiochia Tarmata i Indien. Äfvenledes i utmärkandet af Eufrats mynning väster om Persiska viken öfverensstämmer han med Tabula Peutingeriana liksom också i fråga om teckningen af Nilen. Garamanterna bo hos honom vid Oceanen, liksom hos Timosthenes och Vergilius. De höga berg, som begränsa Etiopien i söder, erinra om liknande uppfattningar hos Aristoteles och Polybios. Atlasberget sträcker sig från Mauretanien i rak linie åt söder ända till de etiopiska bergen, hvilka det skär i rät vinkel. Vid Atlas' västra sluttning äro autololerna riktigt placerade, men obekant är, hvarifrån Beatus om dem fått notisen quae panem non comedunt