Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den materiella och andliga kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN MATERIELLA OCH ANDLIGA KULTUREN. 563
Hvilken mäktig kulturell kraft visar ej enbart Arabiens omskapande till provins
under och efter Trajanus! De gamla arffienderna till all kultur, de kringströfvande
ökenstammarne, höllos äfven här i schack genom det bepröfvade gränsvärnssystemet,
genom talrika militärstationer, och stammarne inom detta område måste bekväma
sig till fredligt herdelif; där odling visade sig lönande, fingo talrika nybyggare
nedsätta sig. Till och med den väg, som från Damaskos leder genom öknen till Palmyra,
skyddades med kastell. Med detta kulturverk förband sig naturligtvis också här
betydande arbete för befordrandet af romersk-hellenistisk civilisation. De mäktiga
akve-dukterna från Trajani tid, som från Hauråns berg leda vattenmassorna till slätten,
få efter Mommsens omdöme väl nämnas vid sidan af sådana skapelser som Ostias
hamn och Roms Forum. Icke mindre karakteristiska rester af dåtidens kulturlif äro
ruinerna i Petra, en ort med grekisk stadsförfattning och af stor betydelse för
samfärdseln från öster till Medelhafvet; detsamma gäller särskildt om byggnaderna i
den likaledes med grekisk stadsrätt begåfvade provinshufvudstaden Bostra, den
syriska öknens stora handelscentrum, det arabiska höglandsområdet och Peraea. Inför
dessa blomstrande samhällen och inför den stora stadsöknen vid Haurån, där ensamt
omkring 300 städer och byar ligga i ruiner, må det icke synas öfverdrifvet, om man
angående detta gränsområde för hellenistisk kultur har förklarat, att det icke behöfde
frukta en jämförelse med det romaniserade Rhenlandet.
Örn man föreställer sig denna väldiga, i materiellt och andligt afseende enade
kulturkrets i dess helhet, framgår utan vidare, i vilken hög grad genom den
skildrade expansionen af romersk-hellenistisk kultur kejsartidens kosmopolitiska och
universella tendenser, folkblandningen, öfvervinnandet af folkåtskiljande nationella
skrankor och utvecklingen af en världslitteratur och af en världsreligion befrämjades.
Liksom i Östern de gamla bildningssätena uppblomstrade på nytt eller nya
till-kommo - man tanke på högskolorna i Athen, Tarsos och på Rhodos, - så täflade
i väster rätt tidigt de romaniserade provinserna till och med med Italien och Rom
genom sin bildning, genom mängden af hemfödda begåfvade män och genom
glänsande undervisningsanstalter. Liksom vi möta provinsialer öfverallt i förvaltningen,
i senaten, ja - efter spanjorerna Trajanus och Hadrianus - till och med p.å
kejsartronen, så utmärka sig på alla områden af vetenskap och litteratur
provinsia-lerna: spanjorer såsom Hyginus, Seneca retorn och Seneca filosofen, Lucanus,
Colu-mella, Martialis, Quintilianus, Pomponius Mela; galler såsom Petronius och
Pompejus Trogus; afrikaner såsom Fronto och Apulejus; syrer såsom Ulpianus m. fl.
Det är öfverraskande, huru fort det lyckades för romarne, »att genom beröring
ena så inånga stridiga och barbariska tungor» och därmed skapa åt litteraturen en
världsmarknad och en världspublik. Redan Horatius förutsäger, att de längst i
fjärran boende folken skola lära känna honom, och första boken af sina epistlar skickar
han ut i världen med det afskedsordet, att den antingen skall hemfalla åt glömskan
eller, om den af romerska läsares händer slitits ut, i bundtar skickas till Afrika och
Spanien. Den af Augustus till rikets yttersta gräns i norr, till Svarta hafvets
ödsliga stränder förvisade Ovidius är förvissad, att hans klagan skall höras från solens
uppgång intill dess nedgång. Liksom Ovidius kunde berömma sig af att han skulle läsas
i hela världen, så var det helt visst ingen öfverdrift, när Propertius förklarar, att
hans berömmelse nått till dem, som bodde vid det vinterkalla Borysthenes.
Denna världslitteraturens utveckling betyder emellertid icke en stegring i inre
värde. Det förhåller sig alldeles tvärtom. Hand i hand med den andliga
nivel-leringen och med kulturens utbredning går en tilltagande ytlighet och förflackning.
Ju universellare den allmänna bildningen blifver, desto mer förlorar den af djupare
halt. Liksom den härskande romerska nationaliteten mer och mer upplöses genom
ras- och blodblandning - man har om Rom yttrat, att det redan vid första århundradets
slut var mera grekiskt och semitiskt än romerskt! -, så betyder för provinserna
romanisering och hellenisering en nationell upplösning och uniformering, som
försvagade det andliga skapandets friskhet och ursprunglighet, särskildt som denna litterära
kultur blott ytligt berörde det egentliga folket. Äfven om till sist briter och afrikaner,
hellener och egypter i jämförelse med barbarerna måste känna sig såsom romare eller
rhomseer, så saknade dock den på denna mark uppvuxna kulturen i allmänhet det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
