Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den materiella och andliga kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN MATERIELLA OCH ANDLIGA KULTUREN. 569
i BaCCllUStåget. Väggmålningsfrls från Vettiernas hus i Pompeji
så underbart ställer för våra ögon i skildringarne af Tiberius, Nero och
fyrakejsar-årets imperatorer och sedan i storartad dramatisk byggnad från akt till akt under
ständig stegring af dramatisk verkan den uppskakande katastrofen! Hvilken
oersättlig förlust, att den taciteiska framställningen för oss gått förlorad af det högsta
tragiska momentet i Tiberii lif, nämligen Sejani fall, och af Neros undergång!
Med dramatikens konst förband sig här äfven skildrarens. Ranke har kallat
Tacitus den störste situationsmålaren, Racine har karakteriserat honom såsom
forntidens störste målare öfver hufvud taget. Hvilket mästerskap i målande beskrifning
röjer sig icke t. ex. i den storartade skildringen af den neroska branden, i skildringen
af Cremonas förstöring och af Capitoliums stormning och brand. Man har i detta
hänseende jämfört Tacitus med de största koloristerna i senare tider, med Macaulay och
Treitschke, men dessa hafva dock icke nått upp till honom. Hvilken oförliknelig konst
visar ej endast den berömda scenen: Agrippina landstigande i Brundisium med sin
gemåls aska, eller skildringen af de pannoniska och germanska legionernas uppror!
Här visar sig också den högt stegrade skickligheten att måla stämningar och att
återgifva själslifvets innehåll, sådan den i sin fullaste glans träder oss till mötes i
storslaget koncipierade psykologiska karaktärsbilder, särskildt i de odödliga
själsmålningar ne af kejsartyperna.
Så högt konstnären Tacitus än står, så mycket fattas honom dock såsom
historiker och forskare. Ehuru han, för så vidt flydda tider komma i betraktande,
mestadels hemtar stoffet ur andra hand, ur historiska verk och memoarer, så berättar han
med suverän säkerhet om caesarernas mest fördolda motiv och afsikter, om de
mest hemliga förhandlingar och tilldragelser, om hvilka han omöjligen kunde innehafva
ett verkligt vetande. Af denna anledning beror hans psykologiska analys och
historiskpolitiska värdesättning af de historiska personligheterna på ren konstruktion i vida
högre omfång än det vill synas af den plastiska åskådligheten i hans historiska
porträtt. Ja, många drag hos dem äro tydligen tecknade efter filosof- och
retors-skolornas konventionella typer. Ranke har helt visst rätt, när han betecknar »den
hycklande despotismens ideal», som hos Tacitus representeras af Tiberius, såsom en
»tankebild», som icke eger full realitet. »Liksom en god dramatisk diktare förstår
att fasthålla sina karaktärer, så upprätthåller Tacitus strängt den en gång fattade
åsikten om makthafvarens hycklande väsen intill dennes sista ögonblick och
aflägsnar allt, som skulle kunna störa den.»
Därtill kommer, att den mycket beundrade magiska förmågan att skåda in i människors
själar stegras genom historieskrifvarens dystra helhetsuppfattning till ett pessimistiskt
framtidsskådande, som städse är böjdt att se det värsta och som, trots den ärliga
af-sikten att skrifva utan hat och partisinne, icke sällan gör våld på den historiska rättvisan.
»Honom lärde tidens nöd», säger Niebuhr med rätta. Men smärtan är ingen
opartisk ledare till rättvisan. Ranke har en gång sagt om Tacitus, att han då och
då verkar domare i underjorden. Men denne underjordsdomare är en allvetande
gud, inför hvilken människohjärtats innersta gömslen uppenbara sig, under det att
historikern blott alltför ofta vandrar i mörkret och i egenskap af »domare» har så
mycket större skäl till själfransakan, ju mer detta domarämbete försvåras för honom
genom ett lidelsefullt temperaments partiskhet.
Världshistoria L 72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
