- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
574

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den materiella och andliga kulturen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

574 R. V. POEHLMANN, ROMERSKA KEJSARTIDEN O. DEN ANTIKA VÄRLDENS UNDERGÅNG.

bortsedt därifrån, att den ensidiga formkulten och den formella bildningens
öfver-skattande på alla områden gjorde afbräck på det andliga skapandet.

Detta visar redan konsteps snabba förfall, som framträder redan under
Antoninerna och därefter i frånstötande gestalt på Severusbågen. Liksom konsten hemföll
åt all efterbildande konsts öde däri, att förebilder och mönster för konstnären gjorde
vägen till -natur och verklighet omöjlig och en allmän förflackning af konsten
inträdde, på samma sätt gick det äfven i litteraturen, t. ex. i historieskrifningen, inom
hvilken frasen och stiliseringen mer och mer tog öfverhand öfver ämnet och
tankeinnehållet, och likaså inom den rent vetenskapliga produktionen, inom hvilken
ganska snart allt eget lif, all förmåga till nya iakttagelser, idéer och vetenskapliga
rön börjar förlamas. Man tärde på bibliotekens skatter, som efter Caesars och
Augusti tider förökades genom regeringens omsorger, och nöjde sig mer och mer med
att reproducera och systematisera det gamla för tidens bildningsbehof, som ingenting
mer begärde än att få det gamla sig bjudet på bekvämaste sätt prepareradt. Detta
är polyhistoriens, samlingsverkens och kompendiernas tid. Författarne själfva afstodo
från själfständigt tänkande och dödade detsamma systematiskt hos sina läsare.

Huru betecknande är det icke, att man, såsom Columella (under Nero), kunde skrifva
en bok om landtbruket, om hvilken bok man med rätta har sagt, att den icke
förråder det minsta spår af frisk naturdoft, men så mycket mer af studielampans
röklukt, en död kompilation, som med ledning af flitigt sammanförda excerpter vill visa,
huru man skall kunna motarbeta landtbrukets förfall! Äfven den stora
»Naturalhistorien» af hans samtida Plinius den äldre (23-79), ett om väldig flit vittnande
verk, är ingenting annat än en i tidens smak stiliserad materialsamling, som i hög
grad visar brist på kritisk skärpa, klarhet, precision i tänkandet och själfständigt
omdöme. Alldeles detsamma gäller de »vetenskapliga undersökningar», som filosofen
Seneca sammanskrifvit ur sina excerpter. Till och med en den stränga
vetenskaplighetens man, såsom Ptolemaeus från Alexandria (under Antoninerna), hvars läroböcker
i astronomi och geografi hafva behärskat den följande tiden, har i hufvudsak icke kommit
utöfver en sammanfattning af den äldre grekiska vetenskapens resultat, t. ex. ej utöfver
Hipparchos’ och andras. Därjämte har han äfven begått det ödesdigra misstaget, att
han icke förmått fatta den redan af den äldre vetenskapen, särskildt af Aristarchos,
Hipparchos’ lärare, förvärfvade insikten om jordens omlopp, hvarigenom han skapade
en pseudovetenskaplig grund åt de geocentriska och antropocentriska (de jorden och
människan i världens medelpunkt försättande) föreställningar, som gå igen i
medeltidens skolastiska världsuppfattning. Äfven bäraren af ett annat berömdt namn,
läkaren Galenus (f efter 200), en äkta polyhistor, som jämte sina medicinska arbeten
författade böcker i logik och grammatik, filosofi och etik, är heller ingen forskare,
som slagit in på nya, själfständiga banor. Äfven hans vetande är afgjordt af receptiv
och kompilatorisk art.

Synnerligen betecknande för tidens andliga hållning, för dess tankearmod och
lärdomskrämeri äro slutligen Gellii mycket lästa »Attiska nätter»: också detta
en samling af anteckningar från de mest olika vetenskapsområden, i hvilken de
litterära och filologiska tendenserna hos Antoninernas tid, särskildt de arkaistiska
narraktigheterna, komma till uttryck, och äfvenledes »Sofisternas gästabud» af
Athe-nseus (omkr. 200), som haft det groteska infallet att framlägga det af honom
excer-perade litterär-antikvariska materialet i form af bordsamtal. Men utan denna form
hade - åter betecknande för tidens smak! - detta såsom materialsamling
oskattbara verk svårligen blifvit bevaradt åt vår tid.

Äfven kulturlifvets allra finaste andliga yttring, filosofien, låter tydligt märka det
vetenskapliga tänkandets allmänna förflackande. Men man har i alla fall under
inflytande af klassicismen visat ett lifligt intresse för den gamla filosofiens historia och
förklaringen af dess mästerverk. Men regressen till de gamla mönstren är dock
äfven på detta område ett symptom af den egna skapande kraftens
förslappningstill-stånd. Emedan den andliga förmågan att uppställa nya problem, att frambringa nya
tankar alltjämt mer och mer förslappas, kanoniserar man de gamla mästarne och
deras läror, i synnerhet platonismens och stoas, liksom de antika religionerna hafva
kanoniserat sina heliga skrifter. Man nöjde sig mer och mer med utläggningen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free