Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det religiösa lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET RELIGIÖSA LIFVET.
58J
Litet bord med mystiska tecken.
Trolldomsredskap från Pergamon.
I Königl. Museum i Berlin.
arméen att tacka för sitt segertåg genom riket. De flesta af kultens helgedomar och
kulturföremål hafva upptäckts i Donau- och Rhenlanden, som ju voro starkast besatta
med trupper.
Men äfven de inhemska befolkningarne rönte redan tidigt och sedan allt starkare
inflytande af denna orientaliska invasion. Asiatiska kulter vunno insteg bland alla
folklager ända upp till den slutligen äfven af asiater besatta kejsartronen. Så var redan
Domitianus en dyrkare af de egyptiska gudomligheterna Isis och Serapis, och en den
del-phiske Apollons präst, historikern Plutarchos, har i sin en Isisprästinna i Delphi
tillegnade skrift öfver Isis och Osiris hyllat dessa gudar. Alexander Severus säges i
sitt huskapell hafva dyrkat Apollonios från Tyana, Orpheus, Abraham och Kristus.
Särskildt är det Mithraskulten, som öfverallt vann insteg och egde i själfva Rom från
och med det andra århundradet en hel rad af helgedomar.
Redan kejsar Commodus lät inviga sig i mysterierna, och den genom Aurelianus
till riksgud upphöjde »allbesegraren Sol» var i själfva verket ingenting annat än
Mithras och har sedermera uttryckligen identifierats med honom, eftersom just denna
religionsform bäst motsvarade den nya orientaliska formen af gudakonungsmonarki.
Liksom de egyptiska faraonerna och de hellenistiska furstarne öfver Egypten voro
inkarnationer af planeternas strålande behärskare och Sasaniderna voro solens och
månens bröder, så framträder också hos de senare kejsarne, så t. ex. hos Diocletianus
och Julianus, ett allt tydligare sträfvande att sätta världshärskaren i ett mystiskt
samband med den mäktigaste stjärnguden, som upplyser universum och bestämmer
dess öde. I egenskap af »oöfvervinneliga» och »eviga», såsom kejsarne sedan tredje
århundradet officiellt beteckna sig, fingo de del i denna himlakropps gudomlighet.
De äro dess representanter på jorden. Folktron har därför blott dragit den sista
konsekvensen af detta teokratiska hjärnspöke, när den låter den vid sin födelse från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
