Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det religiösa lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET RELIGIÖSA LIFVET. 587
Om redan dopets och nattvardens mysterier och det sakramentala vattnet, brödet och
vinet (lekamen och blod) och den sakrament framkallande föreställningen, att i blotta
uttalandet af Jesu namn och i korstecknet innebodde en magisk kraft, särskildt öfver
onda andar eller demoner, klart ådagalägga kristendomens historiska ställning till tiden
såsom ofrånkomliga reflexer af det intensiva begäret i denna tid efter symboler med
hemlighetsfulla krafter och efter af sinnena fattbara kroppsliga underpanter, som för
den troende skulle framställa det heliga, så bevisar det senare tillfogandet af nya
sakramentalier, handpåläggning, smörjelse med helig olja o. s. v., det redan i tredje
århundradet utbildade högtidliga och stränga gudstjenstritualet och utvecklingen af
en om Mithraskulten erinrande prästhierarki, att kristendomen icke trädt utom
mysteriekultens trollkrets och icke heller i betraktande af den skildrade historiska
tidsstämningen kunnat göra det. Så fullständigt var den hemfallen åt denna
tidsströmning, att den redan i tredje århundradet, såsom Harnack uppvisat, med sina
präster, offer och heliga ceremonier kunde täfla med den pompösaste hedniska kult.
Men om nu »återlösningen» och själens uppstigande till Gud utgjorde alla
mysteriers högsta mål, så är det tydligt att i konkurrensen mellan de olika
mysteriekulterna den måste segra, som förstod att bäst och verksammast förkunna
återlös-ningens och uppståndelsens frälsningsbudskap och tillika tycktes erbjuda den
starkaste garantien för dess förverkligande.
I detta afseende kom kristendomen otvifvelaktigt främst. Ingen annan religion
var i samma grad anlagd på en världsmission, på en energisk, ja, lidelsefull
propaganda som Jesu religion. Också skilde sig den återlösare, som den predikade, i
väsentlig grad från andra mysteriegudar. Medan dessa för det mesta voro gestalter
från en mytisk forntid, hade denne på korset offrade kristne gud för icke lång tid
tillbaka vandrat på jorden i mänsklig gestalt och till och med icke försmått en
tjenares skepelse, en ringa tjenares från en provins, för att särskildt för de elända
och fattiga förkunna frälsningens glada budskap. Härtill kom sedan hans lidandes
gripande historia. Man kan säga: den är i viss mån typisk för lidandet och
uthärdandet inom den klass, som han tillhörde. Gestalterna i evangeliet, som långt fjärran
från retorikens stig i gripande enkelhet och med i sanning ursprunglig poetisk kraft
talade till massorna, voro begripliga och gamla bekanta för enhvar i riket. Det
aristokratiska prästerskapet, som med sitt oförsonliga hat förföljer denne firade folkets
man, och ståthållaren, som ej skyggar tillbaka ens för ett justitiemord, utgöra äkta
representanter för den mot humiliores, småfolket, tillämpade hårdheten vid
tillmätandet af straff, fariseismens skenheliga väsen, de snikna växlarne och månglarne i
templet, den besticklige angifvaren, som förråder sin egen välgörare, de barbariska
legoknektarne, som endast hafva hån att bjuda den tålmodigt lidande, de förtviflade
kvinnorna, som öfvervoro exekutionen, de epikureiska sadduceerna, som vilja rubba
för Frälsaren hans tro på odödligheten m. m. sådant - allt var gripet ur
verkligheten. Och därtill alla dessa gestalter i en berättelse af äkta tragik, hvilken alldeles
af sig själf hos de trötta och betungade framkallade känslan af den gemensamma
nöden och det gemensamma lidandet och därmed också af den innerligaste
andliga frändskap med honom, som var hjälten i denna sannskyldigt förebildliga
Wdandeshistoria och därigenom för alla förtviflade framställde den tröstande
förebilden af återlösning och förlossning ur all nöd.
Hvad som inom tusen och åter tusen hjärtan jäste och sökte sig form, det funno
.de här uttaladt med en medryckande kraft. Hvilken outtömlig källa till hjärtats
upplyftelse, till tröst, till uppbyggelse,till beundrande hängifvenhet och kärlek! Ingen
på Mithras troende erfor något sådant. Om vördnad för det, som är under oss,
-enligt Goethe, är det sista, hvartill människan kunde och måste komma, så var det
ett oerhördt viktigt framsteg, att Jesu lif och kors predikade denna vördnad för
ringhet och armod, för elände och lidande och därigenom fyllde sinnena med denna
oöfvervinneliga kraft, som i lidandet såg vägen till Gud och i elände, smälek och
nöd blott den säkra segern och triumfen.
De under, hvilka för tidsuppfattningen legitimerade detta evangelium, kunde enligt
^samma tids allmänna uppfattning äfven andra gudar och profeter göra, och de hafva
också i mängd gjort dylika. På samma sätt hafva äfven dessa - man tanke på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
