- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
605

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Monarkien under Diocletianus och Constantin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MONARKIEN UNDER DIOCLETIANUS OCH CONSTANTIN.

605

247 och 332) beslöt sig för åtgärden att beröfva hundratusentals fria medborgare de
primitivaste fri- och rättigheter och för all framtid binda dem och deras afkomlingar
vid torfvan på samma sätt, som man hade gjort med krigsfångna barbarer. Numera
kunde denne i alla fall personligen frie medborgare, om han misstänktes för planer
att afvika från orten, af godsegaren fängslas och tvingas att, belagd med kedjor,
arbeta på jorden såsom en slaf. Kolonen är definitivt i sin godsherres våld i
egenskap af
hofveri-skyldig lifegen,
och skillnaden
mellan
godsherren och
under-hafvanden är en

ståndsskillnad.
Därför är det
alldeles riktigt
anmärkt, då man
om denna den
senare kejsartidens

godsegareväsen
yttrat, att vi
redan här hafva
typen till
medeltidens hofveriin-stitution och
första ansatserna till
feodalsamhället.
Det är också helt
och hållet feodal
uppfattning, då
det i senare
lagsamlingar heter
om den stackars
kolonen: »Han är
en slaf, som
tillhör det
landstycke, för hvilket
han är född och
vid hvilket han
är bunden genom
en aldrig
upphörande rättsbe-bestämmelse.»

Hela
arbetar-lifvets underordnande under en
ohygglig tvångs-

Porträttbyst af kejsar Constantin den Store.

Originalet i Uffizierna i Florens.

organisation
hade icke varit
fullständigt, om man
hade lemnat den
enskilde frihet att
själf bestämma
priset på sin
arbetskraft. Därför
fastställde
Diocletianus genom ett
år 301 utgifvet
edikt en
maximaltariff för
arbetslöner och
varupris, hvilken
tariff genom
maktbud sökte
fastställa det
förhållande, efter hvilket
varor och
arbetsprestationer skulle evalveras i det
genom oerhörd
myntförsämring
till värdet stark
reducerade
kreditmyntet. Denna
reglering af
mynt-värdetgenom kejserligt maktspråk
afsåg naturligtvis
icke så mycket
allmänheten och
rättvisans sak,
såsom ediktet så
salvelsefullt
uttryckte det, som
fastmer staten
såsom den störste
konsumenten och

statsförvaltningen. Först och främst var det soldater, officerare och
ämbetsmannakåren, som man på detta sätt ville tillfredsställa och skydda mot penningkrisens
dåliga verkningar, ehuru det afsedda resultatet ej kunde uppnås af det enkla skälet,
att säljarne hellre gömde sina varor än utlemnade dem för underpris. Men äfven om
regeringen i följd häraf nedlät sig till modifikationer och åtminstone längre fram tog
hänsyn till konjunkturerna, skördens resultat och andra faktorer, förblef dock en
vidtgående fixering af arbetslöner och varupris genom officiella taxor allt framgent
allmän regel.

Om man tydligt söker föreställa sig hela denna utveckling, så kan man säga:
medborgaren i denna despotiska kaststat har blifvit slaf, om också icke öfverallt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free