Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Staten och kristendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STATEN OCH KRISTENDOMEN.
621
slagna kosmogonien i Platons Timaios, historien om den talande ormen och Adams
frestelse genom Eva i Paradiset, hvarvid Guds förhållande icke tyckes honom
motsvara gudomens värdighet, myten om folkutvandringen och tornbyggnaden i Babel,
mot hvilken han framhåller geografiska orsakers betydelse för etnografisk
differentiering, berättelserna om den hebreiska Jahves allt annat än gudomliga hämndlystnad,
t. ex. historien om Pinehas, som afvänder denna guds vrede från Israel genom att
afskyvärd! mörda ett
äkta par under
tillbedjande af Baal,
hvarvid Julianus
anmärker, att det vore
stridande mot allt
förnuft att på ett helt
folk straffa ett fåtals
handlingar. Denna
förnuftsvidrighet har
för öfrigt gjort äfven
kristna teologer
betänksamma och redan
i det andra
århundradet bestämt en
reformvän som Marcion för
den åsikten, att det
Gamla Testamentets
gud omöjligen kunde
vara Jesu fader.
Om man
föreställer sig, hvad kyrkan
hade blifvit under
Constantin och
Con-stantius, så kan man
ungefärligen fatta,
hvilken häftig rörelse
»affällingen»
framkallade, när han åter
öppnade de gamla
gudarnes tempel och
återinsatte de fördrifna
prästerna i deras
värdigheter, återkräfde de
röfvade tempelgodsen
och nödgade de
kristna förstörarne af
gudahusen, enskilda
personer och
församlingar, att återuppbygga
Staty af kejsar Julianus.
Originalet i Cluny-museet i Paris.
dem eller lemna
skadeersättning, medan å
andra sidan det
kristna prästerskapets
privilegier, friheten från
skattskyldighet och
från decurionatet,
rättigheten till domsrätt
och till
testamentsför-foganden och till
antagande af arf liksom
ock de dittills
erhållna understöden af
statsmedel upphäfdes.
I anledning häraf kom
det på åtskilliga
ställen till blodiga revolter
af de genom andlige
och munkar
upphetsade kristna
massorna, så det icke kunde
råda något tvifvel
därom, att ett allmänt
och genomgripande
verkställande af den
kejserliga
restaurationens grundsats skulle
hafva fört till en strid
på lif och död, till
anarki och
inbördeskrig. Redan nu tog sig
raseriet uttryck i
häftiga smädelser och
hån, hvartill
visserligen Julianus själf
gaf anledning genom
den bitande ironi, åt
hvilken han så gärna
gaf uttryck mot
»ga-lileerna».
Det är icke underligt, att dessa erfarenheter, som icke gärna kunde uteblifva,
ganska snart blefvo alltför starka för det filosofiska jämnmod, vid hvilket han hade
ämnat att fasthålla såsom regeringsgrundsats gentemot de kristne. Han måste blott
alltför snart blifva öfvertygad om den oändligt stora svårigheten att utöfva
fördragsamhet mot en makt, som af grundsats företrädde ofördragsamheten och hvarje
ögonblick var beredd att åter våldsamt förstöra allt det, som han i helig hänförelse
skapade på det religiösa området. Inför denna principiella kyrkliga intolerans är det
verkligen blott alltför begripligt, om han i »Zeus’ fiender» såg äfven sina fiender och ,
i sina sträfvanden att åt sina vänner förskaffa den plats i solen, som de kristnes
hat af grundsats förvägrade dem, icke alltid iakttog de gränser, som ett rent genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
