Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Medeltidens historiska innebörd (Harald Hjärne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
Påfvedömet vände sig genast från början mot såväl det österländska kejsardömet
som det västerländska, mot det förra genom den afgjorda brytningen med den
grekisk-ortodoxa kyrkan, mot det senare genom investiturstriden, kampen om de
kyrkliga ämbetenas själfständighet. Och genom korstågstanken, som också från
början ingick i det romerska programmet, förklarades krig mot de otrogne, mot
hedningar, kättare och andra kyrkans rebeller, men främst mot den islamitiska
världen. Det var denna tanke, som i den tredubbla konflikten alltmer kom att
bilda den framåtdrifvande kraften, att skänka påfvedömet dess bäsla stöd för anspråken
på kristenhetens högsta ledning, dess lämpligaste utvägar till de världsliga medtäf-
larnes bekämpande, afväpning och begagnande mot hvarandra, men äfven att skapa
nya förutsättningar för de särskilda västerländska folkens påskyndade framsteg i
kultur och för det världsliga statslifvets höjande till större själfständighet och styrka.
Påfvedömet, som alltid förblef hänvisadt till världslig makthjälp, fann snart en
sådan, som länge syntes pålitligast, i de syditalienska, från Frankrike utvandrade
normanderna och, till god del genom dem, i hela deras hemlands ridderskap. Den
normandiska folkinsatsen hade kraftigt medverkat att väcka den franska äfventyrs-
anden, och korstågen åt öster kunna betraktas nära nog som en fransk folkvandring.
Normanderna hade redan från Italien riktat sina vapen mot det byzantiska riket,
och dess försvagande, under det ständiga turkiska hotet och osämjan med de för-
menta hjälparne från Västerlandet, hörde till korstågens närmaste och viktigaste följder.
Med normandernas bistånd värjde sig äfven påfvedömet mot det västerländska
kejsardömet i Italien och förberedde därmed ock dess nederlag i Tyskland. Det
tyska konungadömet, som uppbar detta kejsardöme, stödde sin makt till stor del på
biskoparnes användning i riksstyrelsen, och då dessa till slut måste böja sig för
påfven, öfverflyglades alltmer kronans myndighet i båda landen af sina vasaller,
som påfven lätt kunde anlita för sina syften. Det försvar, som kejsaren sökte
hemta för sina anspråk ur den omsider åter framdragna romerska rätten, kunde ej
mycket båta, då han ej förmådde organisera en fast ämbetsförvaltning till genom-
förande af dessa anspråk i verkligheten. Påfvedömet däremot med sin kanoniska rätt,
som genom ny lagstiftning utbildades till ett sammanhängande system, egde i den
disciplinerade hierarkien till sitt förfogande en judiciell och administrativ organisa-
tion med bestämda plikter och befogenheter öfver hela kristenheten.
Men påfven kunde ej hindra, att de världsliga makter, som ställde sig på hans
sida, också blefvo i sin mån delaktiga af en sådan politisk maktförstärkning. På
det från islam återeröfrade Sicilien (med Neapel) uppbyggde normanderna, ehuru allt-
jämt den heliga stolens vasaller, en kraftig ämbetsmannastyrd monarki, hvars hem-
fallande till påfvens fiender sedermera skulle vålla svåra bekymmer. Likaså skapade
de normandiska konungarne i England, hvars underkufvande påfven så ifrigt hade
främjat, en absolutistisk stat, som efter någon tid blef ganska besvärlig för kurians
anspråk. Det franska konungadömet, så troget mot Rom det än vanligen var, arbe-
tade sig just med dess stöd upp till allt större makt och förstod äfven att begagna
sig af sina vasallers bortovaro och omkostnader under korstågen till utvidgande af
sitt omedelbara område och sin jurisdiktion.
Korstågen till Syrien och Palestina voro mindre betydande på grund af land-
förvärfven, som snart förbyttes till förluster, än därför att de vande furstar och
riddare öfver hela Europa att hörsamma påfvens uppfordringar och känna sig soli-
dariska inbördes och med kyrkan i kampen mot de otrogne, och icke minst därför
att de öppnade nya handelsvägar för de italienska städerna, som sålunda, äfven
under täflan sinsemellan, förvärfvade ekonomisk öfvervikt inom det byzantinska
riket och större makt att hemma med påfvens bistånd bryta det kejserliga öfver-
väldet. Den allmänna korstågsifvern och påfvens uppmuntran främjade också fri-
görelsekampen i Spanien, oaktadt den moriska makten gång på gång förnyades
genom tillströmmande skaror af krigiska berber. För öfrigt medförde framför allt
dessa korståg, hvari många främlingar, i synnerhet franska riddare, deltogo,. äfven-
som de åtföljande kristna landförvärfven ökade beröringar med den islamitiska
kulturen, hvarifrån bl. a. med judiska lärdes tillhjälp genom öfversättningar ur
andra hand hemtades vidgad kunskap om den forngrekiska vetenskapen. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
