Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Början af folkvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖRJAN AF FOLKVANDRINGEN.
31
Attila behärskade ensam Österns maktmedel. I sin lägerby mellan Donau och Theiss
satt han på en tron af trä, oansenlig bland högresta germanhöfdingar, en snedögd
mongol vid sidan af ljushåriga följesmän, men stolt till hållningen och med en liflig,
genomträngande blick. Attila var mäktig af stora planer och tillika listig, han hade
förmåga af själfbehärskning, men kunde ock gifva de våldsammaste uttryck åt sitt
innersta väsen. De eröfringsplaner hans grubblande hjärna itänkt ut, dem genom-
förde han med en soldats kraft och en vildes hänsynslöshet. Ingen {gestalt har
lemnat så djupa spår i den tyska sagan som denne främmande hunnerfurste, denne
väldige Okände. Gent-
rades, då Aétius up-
penbarade sig med
sina bundsförvanter.
Där voro burgunderna
under sin konung
Gunderich, frankerna
under Merovseus och
saksiska och aleman-
niska skaror, medan
västgöterna bildade en
fristående här under
konung Theoderich.
Attila vek in på slät-
terna i Champagne,
som erbjödo honom
den fördelaktigaste an-
vändning för hans öf-
verlägsna rytteri. På
Katalauniska fälten
mellan Chålons och
Troyes kom det till
ett afgörande. Theo-
derich stupade, och
Attila råkade i lifs-
fara. Den blodigaste
strid hade utkämpats
i denna på strider så
rika tid. Öfver det
vidsträckta dödsfältet
bredde snart nog sa-
gan sin slöja. Hon
vet berätta, att en
bäck svämmade öfver
sina bräddar till följd
af det myckna blodet
såsom efter ett stört-
regn, och att de slag-
nas andar sväfvade upp i luften för att där fortsätta striden. Attila var tillbakaslagen,
men icke besegrad. Han höll stånd i sin fasta vagnborg; men genom de fruktansvärda
förlusterna kände man sig å ömse sidor så utmattad, att man icke vågade en andra
strid. Sålunda återvände Attila till Pannonien utan att förföljas af sina motståndare.
Han samlade en ny här under vintern och uppenbarade sig i Italien år 452. En del af de
förskräckta invånarne flydde ut på sandbankarne i Adriatiska hafvet vid Brentas mynning,
där småningom det stolta Venedig har uppstått ur flyktingarnes lägerplats. Aquileja,
Milano och Pavia föllo, och Attila hade planer på Rom. Men Italiens klimat fram-
kallade farsoter i hären, det fattades foder åt hästarne, och de många starkt befästade
städerna kräfde betydande offer af manskap. När en beskickning med påfven Leo
i spetsen anlände, ingick hunnerkonungen på en öfverenskommelse och återvände till
emot honom före-
trädde Aétius romar-
rikets enhet, en vär-
dig motståndare, som
härstammade från det
gotiska Moesien; hans
moder var från Italien.
Såsom gisslan hade
han lefvat bland hun-
nerna. Han besatt alla
de egenskaper, som då
för tiden ansågos till-
höra en boren här-
skare. Hären såg i
honom den tappre
hjälten, den vane fäk-
taren och den pålitli-
ge ledaren. Som stats-
man var han med-
veten om sitt mål,
kraftfull, äregirig, snill-
rik och förslagen, vida
höjd öfver dagens fut-
tiga strider och helt
uppgående i tanken
att, själf stor, utföra
stora ting.
Hösten år 450 vält-
rade sig ett upprördt
haf af människor längs
Donau fram mot Rhen.
Attila skall hafva be-
trädt Galliens mark
med en här af 500,000
man. Metz gick upp
i lågor, Orleans eröf-
Kejsarinnan Eudoxia.
Elfenbenssnideri i Nationalmuseet i Florens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
