Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Burgundiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
URGUIIDISKS
RIKGT
Den romerska statsmakten öfverlemnade år 443
till de vid Rhen hårdt ansatta burgunderna Sabaudia,
som omfattade det nuvarande Savoyen, något utvid-
gadt åt norr och väster. Två bröder, koiiungarne Gundioch och Hilperich, härskade
öfver detta nya, jämförelsevis obetydliga rike.
De hade knappt hunnit provisoriskt inrätta sig, förrän Attila kom framstormande.
Burgunderna medverkade vid hans fördrifvande. Hårda tider följde, hvarunder de
ibland stodo i vänskapligt, ibland i fientligt förhållande till kejsardömet. Alltjämt
utvidgade de sitt område. De bägge koiiungarne dogo i glansen af de utmärkelser,
de erhållit från Rom, och tre söner delade arfvet: Gundobad (474-516), Godegisel
och Hilperich. Burgunderna älskade icke strider på öppna fältet. Inre söndring och
den nära anslutningen till det romerska riket, som lutade mot sitt fall, förlamade
ytterligare deras kraft, hvarigenom västgöterna kunde höja sig till stormaktsställning
i Gallien. De eröfrade Provence och afskuro så grannarne från förbindelsen med
hafvet.
Redan nu framträdde också den makt, som i grund omgestaltade förhållandena,
nämligen frankerna under Chlodvig. Denne förmälde sig med Gundobads brors-
dotter och påverkades genom henne att antaga den katolska bekännelsen. Det var
provinsialernas bekännelse i motsats till västgöternas och burgundernas. Det romer-
ska väsendet fann därigenom en stödjepunkt. Vid de burgundiska hofven rådde
tvedräkt. Sedan Hilperich dött, förenade sig Godegisel förrädiskt med Chlodvig mot
Gundobad. Den sistnämnde måste fly till rikets sydligaste del, och hela landet rå-
kade i hälft beroende af frankerna. En nationell strömning uppstod, och Gundobad,
som ville häfda den burgundiska vapenäran, lyftes af dess våg. Han kastade sig
öfver Godegisel, som nedhöggs i en kyrka, och befriade folket från beroendet af
frankerna för att sedan så mycket mera binda det genom kyrka och lagar. Härvid
satte han allenastyrandet, sannolikt i förening med förstfödslorätt, i stället för sam-
regering med lika arfsrätt. öfverallt gingo hans bemödanden ut på att utjårana mot-
sättningen mellan olikartade anspråk. Sina söner lät han döpa till katolsk tro.
Närmandet i tron synes hafva sammanfört de forna motståndarne. Gundobad för-
band sig med Chlodvig och bekämpade västgöterna. .Då dessa blefvo besegrade,
kommo östgoterna sina västliga stamförvanter till undsättning och segrade vid Arles.
Chlodvig ändrade då kurs och slöt fördrag med Theoderich. Den burgundiske härskaren
fick vara glad att ej till på köpet nödgas göra någon landafträdelse. Han dog år
516 efter en fyrtioårig regering. Gundobad var den mest betydande personligheten
på burgundernas tron. Han var mera lagstiftare och organisatör än politiker och
fältherre, en fint bildad, mild och hofsam natur. För det burgundiska riket beteck-
nar hans regering höjdpunkten. Därefter gick det tillbaka, tills det alldeles föll
sönder.
Hans son och efterträdare, den katolske Sigismund (516-523), visade sig sakna
både insikt och styrka. Den katolska kyrkan gjorde snabba framsteg under ledning
af biskop Avitus af Vienne. Han hade varit konungens lärare, men var mindre
fästad vid kronan än vid påfven, och detta i högre grad än någon annan gallisk
Världshistoria II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
