Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRANKISKA RIKET
Frankerna voro romarnes arftagare. Deras rike och dess
förbindelse med den katolska kyrkan utgjorde det centrala
i medeltidens historia. Frankerna voro ett krigiskt bondefolk,
företagsamma, förslagna, grymma och kända för list
och opålitlighet. De hade blick för hvad som var uppnåeligt, ett slags
praktisk statsinstinkt. Det bakom liggande rent germanska landet var dem
till fördel, ty därifrån strömmade oafbrutet ny tysk kraft. Vidare hade de
fördelen af en ordnad tronföljd. Alla söner hade full arfsrätt.
Under förra hälften af det 4:de århundradet begynte den germanska
bosättningen på romerskt område, till en början vid mellersta Rhen.
Sannolikt var det stammar, som förenade kallades de ripuariska frankerna.
Därpå kommo de saliska stamförvanterna från nedre Rhen. De hafva
sannolikt blifvit uppkallade efter Sala, det gamla namnet på Yssel. I spetsen
för den långsamt framträngande stammen stodo höfdingar eller konungar,
såsom Chlojo, den förste härskare, som framträder mera tydligt. Han
eröfrade Cambrai. Under tronstriderna efter hans död kom Merovingernas ätt på
tronen, och genom samma tronstrider framkallades delvis Attilas angrepp. Från
år 457 till år 481 härskade i Tournai Childerich, eröfraren af de stora städerna vid
Rhen, Köln och Trier. Man har därför kallat honom skaparen af det frankiska
väldet. Men den, som befäste och än vidare utvidgade de vunna fördelarne, var
hans son Chlodvig.
Endast 15 år gammal grep Chlodvig med fast hand den kungliga lansen (481–511).
I början höll han sig stilla, men år 485 störtade han sig öfver Syagrius,
som höll tillhopa den sista resten af det gallo-romerska väldet. Han slog honom
och förenade hans land med sitt eget, som blott omfattade några få fylken. Soissons,
den störtade patricierns residens, blef medelpunkten i en ny germansk-romersk
stat. Inom kort utvidgade Chlodvig gränserna ända till Loire, betvang thüringarne
och öfvervann alemannerna år 496 i den förbittrade striden vid Tolbiacum (Zülpich).
Äfven deras boplatser ända till Main och nedre Neckar föllo i segrarens händer, som
besatte dem med frankiska nybyggare. Med de romanska områdena i väster förenades
alltså tyska i öster. Nära nog ännu viktigare var, att kriget med alemannerna
medverkade till Chlodvigs omvändelse till katolicismen. Han trädde därigenom
i ett motsatsförhållande till de arianska germankonungarne och väckte förhoppningar
och önskningar bland provinsborna, som utgjorde den afgjordt talrikaste befolkningen.
Ett företag mot burgunderna ledde efter hvarjehanda växlingar därtill, att dessa
öfvergingo på frankernas sida, och att bägge i förening öfverföllo västgoterna, som
i grund besegrades vid Vouillé. Östgoten Theoderich räddade de besegrade från
tillintetgörelse men kunde ej hindra, att de förlorade större delen af sina galliska
besittningar.
Chlodvigs maktställning fick liksom sin bekräftelse genom hans utnämning till
romersk konsul. Nu gingo hans sträfvanden ut på att med undanskjutande af de
öfriga frankiska konungarne sammanföra hela folket under sin ledning. Han gjorde
det med våld och list och skydde ingen skändlighet. Bredvid honom fanns det icke
plats för andra. Äfven eljest tryggade han statens enhet. Sålunda påbjöd han en
ny uppteckning af den saliska lagen och ordnade germanernas förhållande till
romanerna och kronans till kyrkan, Det frankiska här- och rättsväsendet genomfördes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
