- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
70

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frankiska riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Reims, den mest betydande till begåfning och karaktär, medan Chilperich, som erhöll
Armorica och det saliska landet söder om Kolskogen, var en rofgirig, orolig sälle.
Sigibert var den mest hotade. Redan år 562 måste han tillbakaslå avarerna i en
blodig strid. Chilperich begagnade hans frånvaro till att besätta Reims, men avarernas
besegrare öfvervann honom och eröfrade Soissons. Uppmuntrade genom brödrakriget,
visade sig avarerna ånyo, denna gång med betydligt större härsmakt. Endast
genom föräringar förmåddes de till fred. Allt ändrades genom Chariberts död i Paris.
De tre öfverlefvande bröderna delade hans rike, men Chilperich trodde sig förfördelad
och inföll i Austrasien, Sigibert och Guntram förenade sig mot honom och höllo
honom inom skrankorna. Till den merovingiska girigheten sällade sig nu ett förfärande
sedefördärf, en otyglad otukt. Detta blef Sigibert för motbjudande; han beslöt
att lefva anständigt med en ärbar gemål. För den skull friade han till Brunhild
(Brunichilde), dotter till västgoternas konung Athanagild, en behaglig och begåfvad
kvinna. Vid underrättelsen därom gifte sig Chilperich med Galsvinda, en syster till
Brunhild men höll sig äfven med andra kvinnor, särskildt Fredegunda. En dag var
Galsvinda död, och man ansåg gemålen som hennes mördare. Nu fick den ränkfulla och
härsklystna Fredegunda fullständigt välde öfver mannen och uppträdde som en gifven
fiende till Brunhild, som ville hämnas systerns död. Snart utbröt krig, närmast
mellan Sigibert och Guntram, och, i detta dukade austrasierna under. Den allmänna
förvirringen gaf langobarderna tillfälle till ett farligt anfall. Knappt var man fri från
dem, förrän en väldig hop saksare uppträdde, som först efter strider och förhandlingar
kunde förmås att åter slå sig ned i sitt gamla stamland. Återigen stormade
langobarderna in och ödelade Provence. Vid bekämpandet af alla dessa fiender
utmärkte sig den frankiske fältherren Mummolus. Emellertid hade stridigheterna
mellan de kungliga bröderna tagit en allt allvarligare vändning. Man rasade mot
hvarandra med svärd och brand, så att en samtida kunde skrifva: »Då var mera
klagoskri i kyrkorna än under Diocletiani förföljelse.» Slutligen blefvo Chilperichs
anhängare trötta på honom. De inkallade Sigibert och upphöjde honom på tronen.
Brödakrigen tycktes bilagda, och två tredjedelar af det frankiska riket voro förenade i
stark hand, då läget i hast ändrade sig. Fredegunda lät mörda Sigibert. Hans
alltför tidiga död drog olyckor och blodbad med sig och gynnade uppkomsten af en
tjensteadel.

Sigiberts son Childebert II (575–596) räknade blott fem år, och då neustrierna
icke ville hafva en gosse till regent, utropade de ånyo Chilperich till konung. Denne
hade gärna velat bringa brorsonen om lifvet, och när detta misslyckades, sökte han
komma åt de kvinnliga familjemedlemmarne. Han landsförvisade Brunhild och höll
hennes döttrar i fängsligt förvar. Tillika ryckte han till sig så mycket han kunde af
broderns land. Medellös och öfvergifven reste sig Brunhild i kunglig stolthet och
begynte den strid, som gjort hennes namn fruktadt. Chilperichs son Merovech vardt
intagen i henne och gjorde henne till sin gemål, hvarefter han reste sig emot sin
egen fader. En öfverrumpling af Soissons misslyckades, och Merovech måste söka
en tillflykt i Martinskyrkan i Tours, hvarifrån han flydde till Austrasien. Under
tiden blef Chilperichs fältherre besegrad af Mummolus, som tjenade Guntram. På en
riksdag i Pompierre vid Maas år 577 upptog Guntram den unge Childebert II i sons
ställe. Oredan i Neustrien fortfor, och Merovech blef bragt om lifvet, troligen på
Fredegundas anstiftan. Alltså hade nu Brunhild förlorat sin andre man genom
samma kvinna. Och nu uttänkte hon fördärf mot Chilperichs yngste son Chlodvig.
Han fängslades, mördades och gräfdes ned, hvarefter ett rykte utspriddes, att han
tagit sig själf af daga.

Under dessa familjetvister mognade ett omslag i den politiska ställningen. Den
unge Childebert öfvergick nämligen från Guntram till Chilperich. Det skedde på
tillstyrkan af en del austrasiska stormän mot Brunhilds råd, som med sina anhängare
fortfarande höll med Burgund. Åter rasade vapnen. Krig, koppor och spetälska
bragte död och fördärf. En kortvarig fred afslöts, hvarefter kriget ånyo bröt ut,
tills Guntram tillfogade neustrierna ett blodigt nederlag vid Melun i Champagne.
Landet led outsägligt. Då nu Childebert ville öfverfalla Guntram, gjorde det lägre
krigsfolket myteri mot anförarne, hvarigenom den unge konungen tvangs att åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free