Världshistoria / Medeltiden / 74 (1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frankiska riket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frankisk krigare från den merovingiska tiden. Rekonstruktion efter den gimbelska vapensamlingen.

besegrade rikshofmästaren och inspärrade honom i ett kloster. Austrasiens konung
Childerich II förenade åter hela riket, dock under erkännande af delrikenas rättigheter,
d. v. s. hans myndighet inskränktes öfverallt af adeln. Redan år 673 blef han ihjälslagen
på en jakt, och allt ställdes åter på sin spets. Ebroin och Leodegar kommo ånyo till
makten, men biskopen störtades af lekmännen, så att Ebroin för andra gången kunde i sin
kraftiga hand sammanhålla Neustrien och Burgund och snart äfven gripa efter Austrasien.
Den väldige stod på höjden af framgång, då Pippin af Arnulfingernas släkt, den
andre med det namnet, satte sig upp mot honom, understödd af Austrasiens upproriska
adel. Men Ebroin besegrade honom i en blodig strid och tycktes därmed hafva nått
målet för sina sträfvanden. Oförmodadt föll han då genom ett lönnmord; en fiende
högg honom bakifrån i hufvudet. Efter honom har ingen allrådande major domus
uppstått i Neustrien. Tyngdpunkten öfverflyttades snarare till Austrasien, som
samlade sig kring Arnulfs ätt. Vid Testri slog Pippin neustrierna och fick konung
Theoderich III i sitt våld, hvarpå han blef den egentlige maktinnehafvaren. Ställningen
var ytterligt farlig. Det gällde att kufva adeln utan att reta den till uppror och att
återställa rikets yttre anseende. Aquitanier och bayrare, thüringar och alemanner,
saksare och friser hade gjort sig mer eller mindre oberoende. Pippin har, så långt
det var möjligt, egnat omsorg åt alla dessa uppgifter. Med honom (687–714) begynner
släktens stadiga framåtgående och Merovingernas fullständiga aftynande. Kors och
lans trängdes om herraväldet öfver frankerna. Efter ett verksamt lif nedlades
Pippin på sjukbädden. Han tillkallade sin kraftfulle son Grimoald, men denne
mördades under vägen af en frisisk man. Den gamle visste då intet annat råd än att åt
den omyndige sonsonen Theodoald öfverlemna det neustriska rikshofmästarskapet under
förmynderskap af sin ärelystna gemål Plektrudis. Men stormännen reste sig mot
detta kvinnoregemente och segrade i en blodig strid. Åter följde en fruktansvärd
förvirring, och det vid en tidpunkt, då västgoterna dukade under för muhammedanerna,
som segervissa trängde öfver Pyreneerna.

Tiden kräfde en man, en härskare, och en sådan fanns i Karl, som eftervärlden
kallat Martell, Hammaren. Han var son till Pippin med en bihustru och hade hållits
i fängsligt förvar af Plektrudis. Men han lyckades fly och fann anhängare i
Austrasien. Han fick kämpa mot neustrier och friser, och efter motgångar i början
vann han en betydande seger vid Vincy (717). Slaget var afgörande för rikets
framtid. Visserligen uppträdde neustrierna ånyo och i förening med hertig Eudo af
Aquitanien, men de blefvo ånyo besegrade. Karl förlikte sig med Eudo och
behärskade hela riket som allrådande rikshofmästare under minderåriga Merovinger.
Beslutsamt ingrep han i det halft själfständiga Tyskland. Under det tredubbla trycket
af vapen, kristen predikan och stamförvantskap hafva germanerna dukat under.
Riket stärktes härigenom och det i rätta stunden, ty söderifrån nalkades en fara,
som rent af hotade dess tillvaro.

År 720 gingo muhammedanerna öfver Pyreneerna och eröfrade Septimanien. Visserligen
höll Eudo till en början stånd emot dem, men borta i Österlandet satt den
handlingskraftige kalifen Hischam och uppgjorde planer på världens eröfring. Framför
Konstantinopel strandade hans företag, tack vare Leo III:s hjältemod, men på
samma gång sökte han gripa om fienden i väster. Hans spanske ståthållare Abd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>