Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehuru krigsrörelserna fortgingo, nödgade de konungarne att träffa en öfverenskommelse
om arfvet efter fadern. Sålunda afslöts ett fördrag i Diedenhofen år 842, då
stormännen svuro, att konungarne skulle hålla fred till den 14 juli följande år för
att då dela riket lika. Därmed var kronan försatt ur spelet. I augusti 843 erhöll
Ludvig Östern, Karl Västern och kejsar Lothar det mellanliggande området, d. v. s.
Italien och en lång landremsa ända fram till Nordsjön. Dit hörde frankernas
ursprungliga boplatser jämte Aachen. I stället för den kejserliga öfverhögheten
trädde ett fredsfördrag mellan de tre regenterna jämte en med ed bekräftad
garanti af deras rikens integritet. Emellertid betraktade de sig allt framgent som
medlemmar af det karolingiska imperiet, och deras ombud kommo därför upprepade
gånger tillsammans för att öfverlägga om gemensamma mått och steg. Den
sista återstoden af kejserlig öfverhöghet försvann med Lothars död (855) och hans tre
söners tronbestigning. Därvid erhöll Ludvig II Italien, alltså blott en del af en del.
Kejsarkronan saknade det nödvändiga underlaget och var numera endast symbolen
för en titel. Upplösningen fullbordades i Mersen å 870, då Ludvig den Tyske
och Karl den Skallige ryckte till sig de andelar, som tillhört Lothars i tidig ålder
aflidna båda yngre söner, och det efter den ungefärliga grunden, att de tysktalande
öfverfördes till Östfranken och de romanska till Västfranken. Själfva kallade de sig
såsom förut för frankernas konungar.
Ur långvarig oreda, ur krig och förrädiska anslag hade småningom ideen om en
nationalstat arbetat sig fram. Nu fanns det ett tyskt, ett italienskt och ett franskt rike.
 |
| Karl den Skallige mottager den bibel, som tillhört den helige Martin af Tours. Miniatyr ur kejsarens bibel i Nationalbiblioteket i Paris. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
