- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
91

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Germanernas kultur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GERMANERNAS KULTUR.
91
1. Konung Pippin. 2. Kärl den Stores mynt med porträtt och titel. 3. Karl den Store som patridus
af Rom. 4. Karl den Stores guldsolidus, samtida förfalskning. 5. Ludvig den Frommes guldmynt.
Karolingiska mynt.
Originalen i Königl. Munzkabinett i Berlin.
tjensteställning af högre art och med ministerial en väpnad ofri man. När mot
slutet af det merovingiska tidehvarfvet rytteriet begynte utgöra kärnan af krigshären,
tillföll ryttartjensten af sig själf de därför lämpliga vasallerna och ministerialerna,
mellan hvilka åtskillnaden alltmer försvann, tills vapentjensten fullständigt förenade
och adlade dem. Alla dessa omständigheter framkallade en upplösning af den
bestående skillnaden mellan stånden, hvarigenom folkets kärna, massan af de fria
männen, söndersmulades. Redan grodde begynnelsen till den senare utvecklingen,
som skilde mellan krigisk och landtlig sysselsättning och skapade ärftliga yrkes-
stånd. På så sätt öfvergick bonden att blifva jordbruksarbetare, hvaremot våra
dagars lågadel utgått ur vasallernas krigarstånd och högadeln ur den frankiska
ämbetsmannavärlden. Ämbetets karaktär af tjenst trädde nämligen tillbaka för dess
karaktär af adlig värdighet.
Statens enhet hvilade på konungadömet, som förlorat sin ursprungliga demokra-
tiska karaktär, såsom den saliska lagen på mångfaldigt sätt ådagalägger. På samma
gång sjönk folkförsamlingarnes anseende, först genom vandringarne och sedan
genom statens förstoring genom eröfringar. Statsdomäner, enskild rikedom, politiskt
anhang, härsmakt och undersåtarnes olika nationalitet gjorde, att konungen kände
sig fri från forna inskränkningar i myndigheten. De föreställningar, som voro
bundna vid det romerska kejsardömet, öfvergingo på honom, som numera uppbar
dess maktställning - man lefde ju på romansk mark. Därtill kom kristendomen, som
förklarade all öfverhet vara förordnad af Gud och gjorde lydnaden för densamma till
en kristens plikt. Men vid sidan af statsmaktens företrädare reste sig en mäktig
aristokrati, som inskränkte maktens utöfning. Bland franker och västgöter växte
adeln alldeles härskaren öfver hufvudet, hvilket särskildt framträdde, då det var fråga
om tronföljden. I några stater slutade mer än hälften af konungarne genom mord
eller afsättning. En förbittrad strid om arf- eller valmonarki genomgår hela tide-
hvarfvet från Toledo i väster till Konstantinopel, Madain och Damaskus i öster.
Könungens ursprungliga utmärkelsetecken synas hafva varit germanska: det långa
håret och lansen. Men snart gjorde sig konungavärdighetens ökade betydelse märk-
bar äfven i det yttre, särskildt genom upptagandet af det romerska och byzantinska
bruket af diadem, krona, tron, purpurmantel o. d., hvartill ännu kom den kyrkliga
smörjeisen, allra först bland västgöterna, som voro mest romaniserade. Det ökade
anseende, som tillföll konungamakten, kom äfven konungens omgifning, alltså i
främsta rummet hans följe, till godo. Det åtnjöt högre mansbot, hvilket innebar, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free