Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Germanernas kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANERNAS KULTUR.
103
full af hög värdighet, mäktig kraft och storslagen enkelhet. Från Rom utsändes
sångare till det öfriga Västerlandet för att införa det äkta gregorianska sångsättet.
Milano sträfvade emot i det längsta.
Liksom i fråga om bildhuggarkonst och musik var Rom mönstret för det yttre
af gudstjensten och de andliges dräkter. I början buro prästerna samma dräkter som
lekmännen, på sin höjd med några små afvikelser. När så germanerna kommo med
sin kortare och mera åtsittande dräkt, bibehöll man den gamla fäderneärfda och
utvecklade den än vidare. Äfven som industriort gjorde sig Rom gällande. Särskildt
synes glasindustrien hafva stått högt. Därom vittna vackra glas med ornering af
graverade guldblad. Man har till och med kunnat framställa färgade glasfönster. Då
till allt detta kommer äfven annat, såsom dogmer, kyrkostyrelse och byggnadskonst,
som snart skall närmare afhandlas, så inser man till fullo det dåtida Roms öfver-
väldigande betydelse. Allt mer och mer försvunne här de antika termerna och teatrarne,
hvaremot tempel till
helgonens ära och
klosterbyggnader upp-
stodo i deras ställe.
Äfven ombyggdes
stadsmurar och vat-
tenledningar. Många
påfvar utvecklade en
storartad byggnads-
verksamhet. Alltsedan
klockor kommo i bruk,
började man vid sidan
af basilikorna uppföra
fyrkantiga torn, hvar-
med ett viktigt steg
togs i riktning mot
den romanska stilen,
för hvilken tornen äro
egendomliga. Härige-
nom förändrades all-
deles stadens yttre ut-
seende. Rom stråla-
de af marmor, guld
och silfver. Här sväf-
vade rökelsen mot
höjden, vida omkring
dånade klockorna, och
gripande ljödo orgel-
spel och sång. Rom
hade blifvit Västerlan-
dets andliga hufvud-
stad. Och tillika var
denna dödens och lif-
vets ort den af främ-
lingar mest besökta
stad, där pilgrimer
sammanströmmade
ända från Kaledoni-
ens berg, alla beslutna
att där nedlägga sitt
offer och att i gen-
gäld hemföra någon
märkvärdig relik. Här-
af uppstod en mäktig
inverkan från Rom,
som sträckte sig ända
till det aflägsnaste
fjärran.
Arkitekturen gällde
som den förnämsta
konstarten i Rom, och
den fortfor in på det
9:de århundradet om
ock med aftagande
styrka. Just i Rom
förenade sig antik
tradition med uppåtsträfvande kyrklighet, och i påfvedömet fanns en makt, som
svarade mot viljan. Basilikorna, som väl ursprungligen uppstått ur det romerska
privathuset, gifva exempel på huru arkitekturen fyndigt anpassade sig efter guds-
tjenstens behof. En liten af kolonner uppburen portik brukade leda in i förgården
(atrium), som omslöts af pelare. En af pelargångarne utmynnade i det inre af den
vanliga treskeppiga kyrkan, som bestod af lägre sidoskepp och ett högre midtskepp,
alla afskilda genom pelarrader. Det hela afslutades genom en halfrundel, absiden.
Jämte långhuset kunde äfven tvärhus förekomma, och korsningen var täckt af
ett hvalf, såsom i den väldiga Sofiakyrkan i Konstantinopel (537). För dopändamål
voro rundkyrkorna omtyckta efter mönstret af det romerska Pantheon. Såsom den
äldsta basilikan i Rom anses S. Giovanni in Laterano, som begynte byggas under
kejsar Konstantin. Med stolthet betecknade man densamma som kristenhetens »moder-
kyrka». Roms föredöme följdes af det öfriga Italien, för hvars östra kust, särskildt i
Ravenna, inflytandet från Konstantinopel blef af vikt. Båda de germanfolk, som där hade
sin uppehållsort, östgoter och langobarder, kände sig så gripna af det storartade i
Stol, "som uppgifves hafva tillhört
konung Dagobert.
Efter originalet i myntkabinettet i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
