Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Byzantinska väldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, FOLKVANDRINGEN OCH FRANKERNAS RIKE.
till anfall och framträngde mot Persien, där Chosrev lefde i yppighet och öfverflöd.
Nära det gamla Ninive vann kejsaren en afgörande seger, hvarefter han till hämnd
genomtågade slättlandet under härjningar. Till och med fiendens lysande hufvudstad
föll i hans händer. I den allmänna förvirringen gick Chosrev under och med
honom Sasanidrikets härlighet. Marias son triumferade öfver Zoroaster. Efter ett
lysande intåg i Konstantinopel företog Heraclius en pilgrimsfärd till Jerusalem för
att uppställa Frälsarens återvunna kors i Grafkyrkan.
Det långvariga, fruktansvärda kriget blef ödesdigert för såväl segrare som besegrade,
ty det skakade bägge i grunden, och det vid en tidpunkt, då en ny världsmakt
stormade fram på skådebanan, nämligen den genom islam föryngrade semitiska
stammen. Förgäfves sökte Heraclius hejda densamma. Syrien, Egypten och Tripolis
gingo förlorade, och det hade till och med varit svårt att behålla Mindre Asien,
om icke fienden hade skickat en del af sina stridskrafter mot perserna, öfverförandet
af det heliga korset från Jerusalem till Konstantinopel utgjorde liksom ett yttre tecken
på kristendomens tillbakagång. Och medan riket alltså var nära undergången, fortgick
i det inre strideri om Kristi naturer mellan monofysiter och ortodoxa. Kejsaren trodde
sig kunna bilägga den-
ställningen till den
grad hotande och osä-
ker, att kejsaren miss-
tröstade om rikets
fortbestånd och äm-
nade förlägga dess
tyngdpunkt från Ös-
ter- till Västerlandet.
Han synes hafva haft
för afsikt att samla
stridskrafterna i de
västra besittningarne
och föra dem mot
Egypten och falla fi-
enden i ryggen. Men
omständigheterna
gynnade icke så vidt-
omfattande planer.
Konstans mördades i
Syrakusa, medan den
kraftige Muäwija i Syrien erhöll kalifatet och segerrik framträngde till Chalkedon.
Den västerländska hären upphöjde på Sicilien en härskare efter sitt val. Icke så
Konstantinopel, som i stället erkände Konstantin IV Pogonatos (»den Skäggige»)
(668-685). Denne öfvergick till Sicilien och besegrade motkejsaren. Emellertid
uppgjorde Schapur, en perser i den byzantinska hären, en plan att under ett soldat-
uppror, som Muäwija skulle understödja, rycka till sig kronan. Men Schapur omkom,
och då kastade sig muhammedanerna öfver hufvudstaden, som tappert höll stånd
såsom alltid. Belägringen varade i sju år utan resultat. Byzantinernas sega motstånd
och den förhärjande verkan af »den grekiska elden» tvingade angriparne till återtåg.
De förföljdes och besegrades i Lykien. På grund af myteri såg sig Muäwija nödsakad
att sluta fred (678). Kejsarstaten hade ännu en gång visat sin lifskraft, och till och med
araberna hade den vidskepliga föreställningen, att den stod under Guds särskilda
beskydd. Men lugn ville icke inträda. I norr hotades gränsen af fiender, och i det
inre reste sig slaverna. De ständiga farorna framkallade en fastare sammanslutning
inom de delar af riket, som återstodo, och en grekisk-orientalisk nationalkänsla
uppstod. Den 7 november 680 sammanträdde det sjätte allmänna konciliet i Kon-
stantinopel, som förkastade den monoteletiska läran och därigenom försökte åväga-
bringa fred i Östern och försoning med påfven. Emot de fientliga grannarne upp-
rättades ett slags militärgräns, och rikets försvarskraft höjdes till den grad, att kalifen
Merwän i hemlighet förpliktade sig att erlägga tribut. Men då erbjudandet icke
samma genom för-
eningen af de två na-
turerna i viljans enhet
(monoteletismen),
men skapade därige-
nom endast nya mot-
sättningar. Härtill
kommo oroliga famil-
jeförhållanden inom
härskarhuset, som
ledde till svåra för-
vecklingar vid He-
raclii död. Slutligen
uppsatte hären Kon-
stans II, en halfvuxen
gosse, på tronen (641
-668. Hans regerings-
tid var till den grad
rik på växlingar och
Kejsar Heraclii porträttmedalj.
(Framsidan.)
Originalet i Königl. Munzkabinett i Rerlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
