Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. 145
Långsidan af kejsar Karls skrin i domkyrkans skattkammare i Aachen.
personligheter med stor kraft och förmåga, och att de hade stor auktoritet. Det lider
intet tvifvel, att kyrkan vann mycket på att hafva sådana representanter. Den
viktiga bestämmelsen i frankisk rätt, att ingen fri man utan konungens medgifvande
finge träda i kyrkans tjenst (ad servitium Dei se tradere), förlorade sin giltighet vid
midten af det 9:de århundradet, som det förefaller, genom praxis till följd af den
oförmärkta stegringen af kyrkans anseende och betydelse. Andra fördelar vunnos genom
synodernas beslut och konungarnes eftergifter och privilegier, hvilka i första hand
gällde enskilda andliga och deras kyrkor. Men alla privilegier, som kyrkan sålunda
erhöll, anspråken, som hon genomdref, och de vunna fördelarne, som hon utnyttjade
såsom precedensfall, tillfredsställde ändå icke hennes ledare. I de kretsar, dit dessa
framstående andliga hörde, framställdes och spriddes falska urkunder, genom hvilka
de sökte gifva skäl för och sålunda genomdrifva nya anspråk såsom gammal rättighet.
Den mest beryktade af dessa förfalskningar är den s. k. Konstantinska donationen,
Constitutum Constantini, ett nästan groteskt bedrägeri. Den till grund för förfalsk-
ningen liggande legenden var spridd redan i det 8:de århundradet, men själfva urkun-
den tillverkades troligen först efter Karl den Stores kejsarkröning, sannolikt strax
efter 813. Det är antagligt, att den utfördes för att tjena som en protest mot Ludvig
den Frommes världsliga kröning. Förfalskningen är gjord i Rom till förmån för
påfvens stora anspråk och det romerska prästerskapets stora och små och småaktiga
anspråk. Man kan icke uppvisa något utnyttjande af förfalskningen förrän vid midten
af det 9:de århundradet, men sedermera blef den ett af de hufvudvapen, hvarmed kyrkan
under medeltiden genomdref sina anspråk. Man har förgäfves sökt bestrida dess
betydelse. Vid så afgörande tillfällen som i striden mot kejsar Fredrik II har Rom
åberopat denna föregifna donation. Men när man förundrar sig öfver att en så grof
förfalskning kunde utöfva ett dylikt inflytande, så måste erinras därom, att man under
medeltiden i regel blott anförde några få satser af afgörande vikt ur sådana urkunder
och beslut, liksom att till pröfning af urkunder saknades såväl tillfälle därtill som
litterära förutsättningar. Så blef det en allmän folkmening, att kejsar Konstantin
genom denna donation lagt grunden till kyrkans världsliga makt och rikedom.
Därför klagade Walter von der Vogelweide, som i rikedomen såg källan till kyrkans
moraliska tillbakagång, att genom Konstantins donation kyrkan blifvit förgiftad, och
»hennes honung förvandlats till galla». Vid midten af det 9:de århundradet uppkommo
i Västfrancien två samlingar af falska, helt och hållet uppdiktade eller delvis
förfalskade urkunder. En samling föregifna kapitularier, d. v. s. förordningar af
frankiska konungar, går under en diakon Benedikts namn och en samling förfalskade
dekretal under en Isidori af Sevilla namn, korteligen de pseudo-isidoriska dekre-
Världshixforia H. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
