Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kejsardömet intill 1152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TYSKA KONUNGARNES IMPERIUM INTILL 1197.
153
Krypta under domen i Quedlinbufg med konung Henrik I:s graf.
Efter fotografi af Königl. Prenss. Messbildanstalt.
herraväldet öfver Italien och höll Adelheid i fängsligt förvar. Adelheids härstamning
och rykte för skönhet torde i sin mån hafva förmått Otto, som då var änkling, till
det italienska fälttåget 951, men det starkaste motivet är att söka i den karolingiska
monarkiens traditioner.
Utan att röna något starkare motstånd framträngde Otto till Pavia. Här gick han
i vinterkvarter. Utan att låta välja eller kröna sig till konung af Italien uppträdde
han dock som dess härskare. Han kallade sig rex Francorum et Langobardorum, ibland
äfven et Italicorum och förmälde sig med Adelheid, som lyckats undkomma fången-
skapen. Otto återvände till Tyskland utan att hafva underkufvat Berengar. Men
denne inställde sig 952 på en riksdag i Augsburg och mottog Italien som län af Otto.
Ur dessa förhållanden framväxte allvarliga konflikter med Tysklands vasaller, hvari-
genom det blef möjligt för Berengar att göra sig så godt som oberoende. Afven
påfven Johannes XII hotades af honom och kallade Otto till hjälp. Påfven moti-
verade Ottos skyldighet att hjälpa honom med den patriciervärdighet, som tillkom
Otto såsom Karolingernas efterträdare. Denne drog med en talrik här öfver Brenner-
passet till Pavia och därifrån utan att möta något nämnvärdt motstånd till Rom, där
han - den 2 februari 962 - lät kröna sig till kejsare af påfven. ^Nu först företog
Otto eröfringeii af de borgar, där Berengar med sina söner höll stånd. Men under
dessa strider fick han bevis i sina händer, att påfven stod i förbindelse med hans
fiender och till och med sökte uppvigla de hedniska ungrarne, från hvilkas
infall Otto några år förut hade befriat Tyskland genom slaget vid Lech (955). Då
nu påfven dessutom förde ett högst ovärdigt lefverne, drog Otto till Rom. Där sam-
mankallade han den 6 november 963 en synod af Roms prästerskap och adel. Han
förstärkte synoden med tyska och italienska biskopar i sitt följe och ställde påfven
till svars för mord, mened och andra svåra brott samt liderligt lefverne. Ehuru
Världshistoria H.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
