- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
155

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kejsardömet intill 1152

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE TYSKA KONUNGARNES IMPERIUM INTILL 1197.
155
så förenade de sig dock vid hvarje tillfälle, som erbjöd sig, i ett samfäldt hat mot
»barbarerna», som förtryckte och utplundrade det ädla romerska folket. Och påf-
vedömet var ett italienskt biskopsdöme, som hade en af sina djupaste rötter i italie-
narnes nationella känsla. Har allt-
så Otto hyst en sådan afsikt, så
har han låtit dåra sig af en fantasi-
bild, lika omöjlig att förverkliga
som hans sonsons planer.
Ottos äldste son Ludolf hade
dött före fadern, och hans andre
son, Otto II, hade redan som sju-
Otto I:s bild
(signetring).
ålder till kejsare i Rom. Han var
en lärd man och icke utan begåf-
ning. Otto I hade fäst stora för-
hoppningar vid hans förmälning
med en byzantinsk prinsessa.
Den unge konungen hade strax
att kämpa med de lothringska
stormännen och därpå under en
följd af år med Bayern, Böhmen
och Polen. Därtill kom en kon-
flikt med konung Lothar i Frankrike, som plötsligt inföll i Lothringen och tvang
kejsaren till en skyndsam flykt från Aachen (978). Men Otto samlade raskt sin härs-
makt och framträngde mot Paris. På återvägen led han ansenliga förluster. Dessa
händelser gåfvo en trängande erinran om, att Tyskland icke länge kunde vara i
afsaknad af konungen. Från Italien kommo dåliga underrättelser. Det en gång så
lysande ottoniska
årig gosse valts till hans efterträ-
dare (961) och krönts vid 13 års
herraväldet var
skjutet å sido, och
den af Otto I till-
satte påfven Bene-
dikt VI (972-974)
hade störtats af
Crescentii parti
och mördats. Då
lemnade Otto II
(980) Tyskland åt
sitt öde och drog
med en här öfver
Alperna.*! Han ned-
slog Crescentii
herravälde i Rom
och drog därpå till
nedre Italien, hvar-
på byzantinerna
ännu alltjämt gjor-
de anspråk trots
släktskapen mellan
kej sarfamilj erna.
Det angreps vid den
tiden äfven af ara-
berna, som härska-
de öfver norra Af-
rika och redan fat-
tat fast fot på Si-
cilien. Otto II var
till en början seger-
rik i dessa strider,
men den 13 juni
983 blef han full-
ständigt slagen och
undgick fångenska-
pen endast genom
lyckliga tillfällighe-
ter. Härigenom gick
icke endast nedre
Italien förloradt,
utan äfven i de öf-
riga delarne af lan-
det begynte fien-
derna till det tyska
herraväldet att röra
på sig, hvarjämte
slaverna i de östra
gränstrakterna gjor-
de uppror. De be-
gynnelser till tysk
bosättning och kri-
sten kyrka mellan
Elbe och Öder, som
Henrik I och Otto
I hade företagit,
blefvo nu alldeles
utplånade. Äfven
danskarne förnyade
sina vikingatåg.
Kej sär Otto II dog
den 7 december
983, endast 28 år
gammal, innan han
lyckades taga igen skadan och återvända till Tyskland. Han ligger begrafven i Pe-
terskyrkan i Rom.
Långvariga strider uppstodo angående regentskapet för den till efterträdare redan
valde Otto III, som endast^var 3 år gammal och först 996, alltså efter 13 år, blef
myndig. Otto II: s änka, grekinnan Theophano, behöll slutligen fältet och förde
Kej sär Otto I med gemål och son
knäböjande i bön inför Kristus.
Tafla af elfenben, originalet i museet i Milano.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free