- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
200

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. England

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200
G. KAUFMANN, KEJSARDÖME OCH PÅFVEDÖME INTILL 13: DE ÅRHUNDRADETS SLUT.
Grafvård öfver Henrik II Plantagenet och hans gemål i
klosterkyrkan i Fontevrault (i franska dep. Maine-et-Loire).
Efter fotografi af
J. Kuhn, Paris.
började sammansmälta i England, och hans egen regering påskyndade denna process,
så att den kunde anses fullbordad i-det 13:de århundradet. Hans fader var af den vilda
släkten Anjou, en romaniserad bretonsk familj, som dock hade vuxit in i den rid-
derliga aristokrati, inom hvilken de romaniserade normanderna spelade en så fram-
stående roll. Henrik II var outtröttligt verksam - he never sits down, he is always
on his legs -, en duktig soldat, tillika skarpsinnig och icke utan litterär bildning.
Han var utrustad med förmåga att behandla och vinna folk, innerst måhända nästan
fri från kyrkolärans tvång och i hvarje fall alldeles fri från sådana ifrares tänke-
sätt, som då för tiden ville underställa de andlige både kyrkliga och världsliga saker.
Henrik återställde ordningen i landet och lät baronerna känna sin starka hand och
bestämde genom konstitutionerna i Clarendon 1164 förhållandet mellan stat och
kyrka, hvarvid han framför allt tryggade konungens inflytande på val af biskopar och
abboter och tillförsäkrade honom de tjenster, de voro pliktiga att utgöra. Kyrkor
och kloster behandlades såsom kungliga län. Biskopar och abboter skulle med
sina gods vara förpliktade till samma bördor som de världsliga vasallerna. Då upp-
trädde mot honom Thomas Becket, ärkebiskopen af Canterbury, som under de första
åren af hans regering hade varit hans pålitligaste rådgifvare och förtrogne. Han
hade i början sträfvat emot, när konungen ville göra honom till ärkebiskop, och
hade äfven sagt honom, att han, då han antog den kyrkliga dräkten, skulle bekämpa
konungens anspråk på kyrkan. Konungen höll ej detta för allvar, men Thomas
Becket hade med det nya ämbetet äfven genast valt en ny partiställning och ett nytt
lefverne. Hofmannen och riddaren förvandlades till en asket, uppfylld af den tidens
kyrkliga ideal. Konungen rasade af förbittring, så att ärkebiskopen ansåg det säkrast
att draga sig undan till Frankrike 1164. Efter några år inträdde en försoning.
Efter påtryckning af påfven gaf konungen efter i några punkter, och Becket åter-
vände till England. Här uppblossade ånyo striden, och några riddare, som ville vinna
konungens tacksamhet, mördade ärkebiskopen i hans egen kyrka (1170). Konungen
drabbades af mordets förbannelse, och det klerikala partiet stärktes genom hänförelsen
för martyren, som upphöjdes till helgon. Genom kyrkoplikt och skickligt förda
förhandlingar "med Rom undvek konung Henrik den värsta stormen, och han behöll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free