- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
201

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. England

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE NORMANDISKA OCH ROMANSKA STATSBILDNINGARNE.
201
Katedralen i Canterbury.
Efter fotografi.
till sist de viktigaste ai’ de rättigheter, som han utöfvat öfver sitt lands kyrka. Det
kom honom till godo, att påfven just då kämpade med Fredrik Barbarossa för sin
existens, och indirekt har alltså det engelska konungadömet de tyska konungarnes
och det tyska folkets uppoffringar att tacka för betydelsefulla delar af den engelska
statsordningen.
Henrik II återupplifvade (1181) den under den angelsaksiska tiden gällande
allmänna värnplikten, som upphört, sedan Wilhelm Eröfraren förbjudit angelsaksarne
att bära vapen. Men han återupplifvade den i en efter de nya förhållandena afpassad
form, och han inskränkte den till tjenstgöring inom landet. Baronernas särskilda
länstjenst aflöstes (1159) genom en ränta, en värnskatt, som gaf honom medel
att värfva legosoldater, ehuru samtidigt det förbehåll gjorts, att konungen i
England ej skulle få underhålla sådana. Denna ordning blef grundvalen för
Englands krigsförfattning och reglerades än noggrannare genom konung Edvards I:s
statuter af år 1285. Detta är ett exempel på den följdriktighet, hvarmed England
var i stånd att utveckla sina statliga och sociala inrättningar, och detta oaktadt
riket var en skådeplats för upprepade strider, som Henrik II förde med sin äldste,
till efterträdare bestämde och krönte son, Henrik d. y., och de bägge yngre sönerna
Rikard och Johan, och oaktadt riket efter Henrik II:s död hemföll åt samma anarki
som en gång förut under konung Stefan efter Henrik I:s död. Under konungens
siste år hade hans son Rikard Lejonhjärta förenat sig med konungen af Frank-
rike och prisgifvit sitt lands fördelar för att tilltrotsa sig medgifvanden af fadern,
som denne icke ansåg böra göras. Henrik II dukade under och afled, sedan
han af segervinnarne ytterligare fått den underrättelsen, att äfven den yngre sonen
Johan utan Land, för hvars skull han blifvit oense med den äldre sonen, stod i för-
bindelse med hans fiender. Hans söner och efterträdare Rikard Lejonhjärta (1189-
1199) och Johan utan Land (1199-1216) fingo visserligen äfven skåda mången glans-
full dag, men trots all Rikards begåfning och vilda tapperhet hafva de dock i det
hela höljt sig med skam och i bottenlös förvirring störtat det mäktiga rike, de mot-
tagit efter sin fader. Eländet växte sedan än mera under Johans omogne och van-
kelmodige son Henrik III (1216–1272), såväl under hans minderårighet som nuder
Världshistoria II. 26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free