Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det östromerska riket 867-1261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTROM OCH UNGERN. 213
la. 2. 3. Ib.
la. Konstantin VI:s och hans moder Irenes guldmynt. Ib (baksidan af la). Kejsarens förfäder: Leo III,
Konstantin V och Leo IV. 2. Basilius l:s kopparmynt. 3. Alexius I Komnenus.
Mynt med bilder af östromerska kejsare. Originalen i Königl. Miinzkabinett i Berlin.
byzantinsk konst. Öfver Italien trängde inflytandet af den byzantinska konsten till
Tysklands kyrkor och kloster, liksom det byzantinska hofceremonielets glans och hög-
tidliga värdighet lockade Västerlandets kejsare och konungar till mångfaldig efter-
bildning. Städer som Konstantinopel och Thessalonike voro säten för en betydande
industri och liflig handel samt medelpunkter för en politisk och andlig växelverkan
mellan Asien och Europa. Men alla dessa kulturens företräden skulle icke hafva
kunnat gifva staten denna motståndskraft, om icke folket själft bevarat mera styrka,
än man tror vid första påseendet. Väl härskade yppighet och öfvermod i de högre
kretsarne, och med all sin kyrklighet synas de ofta saknat hvarje moralisk känsla.
Äfven hvad vi eljest höra om hufvudstaden Konstantinopel, låter nedslående. Pöbel-
skrik och pöbeluppträden omväxlade med barnslig fruktan och vanärande kryperi.
Men i denna stad var också känslan för riket synnerligen stark, och under de
svåra belägringarne och andra faror, som perser, bulgarer, araber, ryssar, turkar,
nordmän och korsfarare bragte öfver land och stad, hafva dock afsevärda delar af
denna stadsbefolkning visat mod och uthållighet. Helt visst förlamades de bästa
krafterna genom trycket af denna despotiska förvaltning och detta statsmaskineri, som
behandlade människorna endast som material. Omdömet förvirrades genom vanan
att vid palatsrevolutioner och stridigheter om teologiska hjärnspöken - såsom frågan,
om den Helige ande utgår endast af Fadern eller äfven af Sonen - taga parti
och slå omkring sig med slagord, som man själf ej förstod, och att se personer,
som man ena dagen ärade, andra dagen piskas och stympas på befallning af god-
tycket och partisinnet. Men ett folk kan tåla mycket, helst ett folk, som under en
lång historia uträttat och uthärdat stora saker. En återstod af kraft bibehåller sig
äfven hos sjunkande folk, och östrom tärde icke blott på gammalt kapital, utan vann
nya kraftkällor i de öden, det upplefde, och i de uppgifter, det löste.
Ofta hafva också ur dessa öfverförfinade och förvekligade kretsar framträdt per-
soner med stor kroppslig kraft och viljestyrka, och den teologiska fanatismen, som
för det mesta verkade lika fördärfligt som pest och krig, frigjorde å andra sidan
icke sällan betydande krafter. Berättelsen om patriarken Photios och hans veder-
sakare, det motstånd, som kejsar Leo VI rönte i sina csesareopapistiska åtgärder, offer-
villigheten hos paulicianernas andligen frigjorda sekt och andra liknande företeelser
från alla århundraden af denna period ådagalägga, att hos detta folk och äfven hos
dessa öfverkultiverade kretsar hvarken det fysiska eller moraliska modet hade dött
ut. Med hvarje ny generation skapar lifvet nya krafter, och de stora uppgifter i
krig och förvaltning, som äfven då ännu ställdes för det östromerska riket, erbjödo
begåfningen månget tillfälle att framträda. Möjligheter till pånyttfödelse erbjödo
sig vidare i en nationell nybildningsprocess genom blandningen af grekisk, romersk och
orientalisk kultur jämte hvarjehanda barbariska element. Dessa olikartade beståndsde-
lar genomträngde hvaranda och påverkade hvaranda under stark jäsning alla århundra-
dena igenom, alltsedan Konstantin den Store omskapade det gamla Byzantium till världs-
rikets hufvudstad. I det 7:de århundradet var denna process genomförd, och det byzan-
tinska folket framstod i språk och kultur som en nybildning bland folken, representanten
för en litteratur och en stat, som alldeles icke få fattas helt enkelt som ett supplement till
den grekiska och romerska världen. Byzantium-Konstantinopel, äfven kalladt Nova Roma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
