Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det östromerska riket 867-1261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-ÖSTROM OCH UNGERN.
221
kejsaren Otto I som gentemot bulgarerna. Men många af hans mått och steg väckte
motstånd, och då äfven Theophano ogillade mycket af hvad han gjorde, lät hon mörda
äfven honom. Därvid var en annan general, Johannes Tzimiskes, henne behjälplig
(969). Men denne tog icke endast den kejserliga makten i sin hand, utan tillfreds-
ställde äfven den allmänna rättskänslan, i det han störtade Theophano. Han förde
styrelsen 969-976 med sådan kraft och skicklighet, att man gärna glömmer det
blodiga sätt, hvarpå han kommit i besittning af makten. Han framträngde segrande till
Mesopotamien, och på Balkanhalfön underlade han sig det bulgariska riket. Forna
dagars glans syntes återvända, och
äfven i förvaltningen afskaffades
månget missbruk. Johannes dog
plötsligt i sin fulla kraft, troligen
af gift, som gifvits honom af eunuc-
kerna, hvilkas inflytande han min-
skat. En af dessa eunucker bibe-
höll ännu i tolf år sitt inflytande.
Då bemannade sig Basilius II, som
jämte brodern Konstantin burit
kejsartiteln sedan 25 år tillbaka,
och tog från 989 regeringen i egen
hand och förde den med stor kraft.
Han slog bulgarerna och förvärfvade
namnet »Bulgardödaren)) genom
sin grymhet under dessa strider.
Han skall hafva bländat 50,000
fångar, hvarvid han lät hvar hund-
rade man behålla ett öga för att
kunna återföra den blinda skaran.
Huruvida det i verkligheten gått
till alldeles på detta sätt, får man
kanske betvifla, men i så fall måste
man anse redan själfva legenden
som ett bevis på huru starkt det
barbariska elementet var företrädt
i denna kultur trots allt lärdt kram,
all konstfärdighet och all kyrklig
nitälskan. Något dylikt upplefde
icke kejsarens syster Theophano i de
germanska »barbarernas» rike, och
något dylikt har där aldrig berättats
om någon konung. Basilius II
underkufvade fullständigt bulgarer-
nas rike. Omkring 170 år (1018
-1186) förblef det införlifvadt med
det byzantinska riket. Flere försök
af bulgarerna att åter göra sig själf-
ständiga ledde endast till öfver-
gående framgångar. Kärnan af
Balkanhalfön hörde åter till riket,
bogomilernas sekt, en fortsättning
Kejsar Otto II och hans gemål Theophano.
Relief i elfenben (byzantinskt arbete) i Clunymuseet i Paris.
Detta byzantinska herravälde blef ödesdigert för
Bulgarien af paulicianernas sekt, som särskildt
1118 led en svår förföljelse. Byzantinerna trodde, att de genom dylika grymheter
skulle kunna blidka Guds rättvisa vrede öfver deras syndiga lefverne, men de flyende
bogomilerna förde kätteriets utsäde till Västerlandet, där det fann jordmånen beredd,
särskildt i Frankrike och i Italien. Sedan Basilius II dött barnlös, blef hans obetydlige
broder Konstantin VIII ensam kejsare, och då ej heller han efterlemnade någon son,
intogs tronen af hans dotter Zoes gemål, Romanos III (1025-1034). Romanos uträttade
föga och dog troligen efter vanligheten af gift, som gifvits honom af gemålen, som då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
