- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
223

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det östromerska riket 867-1261

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖSTROM OCH UNGERN.
223
Kejsar Alexius III, hans gemål
Theodora och hans moder Irene.
Freskomålning i Guds moders kloster
(Rizlar Monastir) vid Trapezunt.
stor klokhet förstod han att afvärja de faror, som de dåligt ledda och för plundring
benägna korsfararne drogo öfver riket. De måste hjälpa honom att tillbakatränga
Seldjukerna i Asien från kustlandskapen. Den starka fästningen Nicsea, säte för
den fruktade sultanen Kilidj Arslan, kom åter i kejsarens händer äfvensom Mindre
Asiens kuststäder från Smyrna ända till syriska gränsen med de utanför belägna öarne
Chios och Rhodos. Från denna basis lyckades det kejsaren att frånrycka Seld-
jukerna den västra tredjedelen af Mindre Asien, och han omgärdade deras rike
med breda kuststräckor vid Svarta hafvet och Medelhafvet. I själfva Syrien förblefvo
de af korsfararne grundade furstendömena Antiochia och Edessa liksom konungariket
Jerusalem oberoende, ehuru kejsar Alexius gjorde anspråk på öfverhöghet öfver alla
korsfararnes eröfringar och enligt de ursprungliga - visserligen genom händelsernas
gång mycket åsidosatta - fördragen också kunde göra anspråk härpå. Härur och
ur andra slitningar härledde sig många strider mellan grekerna och korsfararne, men
i det hela medförde det första korståget ändock för det grekiska riket en betydande
hjälp mot Seldjukerna. De redan förut ganska brokiga förhållandena i västra
Asien hade blifvit ännu mer förvirrade och måste locka en kraftig kejsare att söka
återvinna de gamla gränserna i öster. Detta lyckades visserligen ej för Alexius, men
vid sin död lemnade han riket i betydligt bättre tillstånd, än då han mottog det.
Gränserna voro så utvidgade, att den omedelbara, fara, som förr hotade själfva hufvud-
staden, var häfd, och äfven inom förvaltningen voro en massa missbruk afskaffade.
Dock måste erkännas, att Alexius sökte vinna prästerna genom förföljelse mot kättare
och de på hafvet mäktiga venezianerna genom handelsfördrag, som medförde mycken
förlust för riket.
Efter Alexius följde hans son Johannes Komnenus (1118-1143), en man lika fram-
stående genom kraft som genom godhet och lugn mildhet. När hans syster, den
lärda Anna Komnena, gjorde försök att störta honom genom en palatsrevolution,
förlät han henne och likaså en broder, som hade varit delaktig i en samman-
svärjning mot honom. Äfven måste rättskipningen under hans tid afstå från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free