- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
229

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Ungern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖSTROM OCH UNGERN.
229
Sigill, tillhörande Stefan V (den yngre) af Ungern.
utan lagentligt förhör låta fängsla eller våldföra (de lägre) adelsmännen - de betecknas
som servientes och ställas i motsats till stormännen (potentiores). Han skulle icke
heller beträda deras hus och gårdar utom på deras egen önskan eller upptaga
någon skatt af deras besittningar eller af underhafvandena under deras kyrkor.
Vidare tillförsäkrar konungen dem arfsrätt till sina besittningar, reglerar deras rätt
att förfoga öfver dem och inskränker de kungliga domhafvandenas domsrätt öfver
deras underlydande till saker rörande mynt och afgälder, hvarjämte han närmare
bestämmer om adelns krigstjenst. Om fienden infaller i landet, måste alla inställa
sig vid uppbådet, men företager konungen ett fälttåg till främmande land, är ingen
annan pliktig att göra krigstjenst än den, som låtit värfva sig mot sold. Vidare
lofvar konungen att skydda änkor och att straffa de grefvar, som missbruka sitt
ämbete till utpressningar. Han lofvar att landet ej skall utplundras af det kungliga
följet, och att adelns gods ej skola besväras af de kungliga jägarne och deras
koppel. Man finner, att bönderna så mycket mera måste lida däraf. Dessa och andra
bestämmelser visa oss landet såsom genomgående feodalt organiseradt. Adeln bil-
dade hären, och alla andra bördor liksom underhållet af denna krigiska adel och
den likaledes privilegierade kyrkan hvilade på bönderna, som framlefde sitt lif i
ekonomiskt och rättsligt beroende med undantag af de främmande kolonisterna, som
blifvit bofasta i landet mot villkor af större frihet.
Konung Andreas tillförsäkrade uttryckligen främlingarne de dem meddelade pri-
vilegierna, men å andra sidan bestämdes, att konungen ej till högre värdigheter
skulle få upphöja »gästerna», hospites - det är ovisst, om under denna benämning
äfven inbegrepos medlemmarne af de tyska kolonierna, eller om därmed endast
nyss anlända främlingar afsågos -, äfven om de därtill voro dugliga (boni). Det
kunde endast ske på grund af ett beslut af riksrådet (consilium regni). När det slut-
ligen stadgades, att dessa privilegier skulle bekräftas med det gyllene sigillet och
utfärdas i sju likalydande urkunder, hvilka skulle förvaras på sju olika ställen,
följde konung Andreas äfven i detta afseende föredömet från andra stater.
Frihetsbrefvet af 1222 har icke tillfredsställt adeln, utan endast stegrat dess
lystnad, men däremot minskat konungens auktoritet och maktmedel. Och nu kommo
mongolerna öfver det arma landet, 1241. Omkring ett år härjade de land och stad,
och all ordning tycktes upplöst. Konung Bela IV måste fly till utlandet. Förgäfves
anropade han kejsar Fredrik II om hjälp och erbjöd honom landet som län.
Kejsaren vågade icke lemna Italien till följd af påfvens fientliga hållning. Efter
mongolernas aftåg höjde sig konung Bela IV (1235-1270) till ny maktställning. Han
lät påfven 1245 lösa sig från vasallskapet och slog i striden vid Leitha (vid Wiener-
Neustadt) den 15 juni 1246 hertig Fredrik den Stridbare af Österrike, som begagnat
den nöd, som mongolernas anfall framkallat, till att rycka till sig ungerskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free