Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Kejsar Fredrik II och hans efterträdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTGÅNGEN AF KAMPEN MELLAN DE BÅDA UNIVERSALMAKTERNA.
235
Pelargång i benediktinklostret i Monreale.
Efter fotografi af Fratelli Alinari, Florens.
biskoparne beroende af Rom. Filip August af Frankrike höll med Filip af Schwaben,
konungen af England och den påflige legaten med Otto IV, men då Filip under åren
1204-1205 började få öfverhand, öfvergick påfven på hans sida och erkände honom
1208. Nu kunde landet hoppas på fred, men den 21 juni 1208 blef konung Filip
mördad af Otto af Wittelsbach, som ansåg sig förolämpad af honom. Nu under-
kastade sig Otto IV på riksdagen i Frankfurt ett omval. Han valdes enhälligt och
rönte allmänt erkännande. Åter hoppades landet på den efterlängtade freden, men
då Otto i Tyskland och Italien icke ville prisgifva rikets alla rättigheter, som Inno-
centius III öfvertagit, började påfven ånyo det borgerliga kriget, i det han bannlyste
Otto IV och förmådde det hohenstaufiska partiet att utse Henrik VI:s son till motkonung.
Vid Fredriks hof höjdes betänkligheter mot att han skulle mottaga kronan. Äfven
den unge fursten själf var länge oviss, huruvida han skulle fullfölja sitt påbegynta
verk att gifva ordning och stadga åt sin regering på Sicilien, eller om han skulle låta
locka sig af kejsartitelns glans. Det ser ut, som om det slutligen endast var kejsar
Ottos angrepp på hans sicilianska arfland, som bestämde honom att mottaga kronan.
Otto hade redan eröfrat Neapel och framträngde till Kalabrien för att sätta öfver till
Sicilien. Men nu tvangs han att vända om genom underrättelsen om att de tyska
furstarne begagnat den påfliga bannlysningen som förevändning för att anfallen från
honom. Det är antagligt, att Fredrik ansåg sig bättre kunna afvärja affalla på sina
arfland genom att låta uppställa sig som motkonung i Tyskland, men hvem kan
afgöra detta? Den unge konungen kallades af sina anors glans, af sin familjs öde.
Det är ganska tvifvelaktigt, att hans lott blifvit bättre, och att han kunnat utföra
något beståndande verk på Sicilien, äfven om han motstått lockelsen.
Fredrik har, visserligen tveksamt, beträdt den nya vägen, men väl inne på den-
samma har han gått med fasta steg. Han försvarade ända till slutet den krona, han
mottagit, med klokhet, tapperhet och en outtömlig rikedom på utvägar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
