Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Påfvarne och staden Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTGÅNGEN AF KAMPEN MELLAN DE BÅDA UNIVERSALMAKTERNA.
257
den liksom redan sedan lång tid tillbaka en mängd italienska städer en borgare
från en annan stad såsom podestå med furstlig, men till en viss tid inskränkt
myndighet. Han bar titeln senator och regerade 1252-1255. Under honom var
Rom faktiskt oberoende af kejsare och påfve, men inom kort inföll en period af
partistrider. Ett parti valde 1261 konung Rikard af Cornwall till senator, mot-
ståndarne däremot konung Manfred. Som tredje medtäflare om denna befattning
uppträdde Karl af Anjou och genomdref, att han 1263 valdes på lifstid. Påfven
Urban IV råkade härigenom i den yttersta förlägenhet, men vågade icke öppet
bekämpa detta val. Om också
staden led genom dessa parti-
strider, så blef dess oberoende
af påfven rättsligen och faktiskt
allt större. Påfven Urban IV
har öfver hufvud aldrig beträdt
Roms mark under sitt pontifikat
1261-1264, och hans efterträdare
Clemens IV, 1265-1268, en frans-
man liksom företrädaren, valdes
icke i Rom, utan i Perugia. Karl
af Anjou nedlade sin senators-
värdighet för att lugna påfven,
men Clemens återvann därmed
icke sin hufvudstad. Den span-
ske prinsen Arrigo, son till
konungen af Kastilien, valdes
till senator 1267, och han gjorde
Rom till en stödjepunkt för
Konradin. Påfven Clemens
bannlyste senatorn och hotade
staden med interdikt. Det hjälpte
ej. Konradin höll ett lysande
intåg i Rom, och efter neder-
laget vid Tagliacozzo återvände
han dit, ehuru han icke längre
kunde hålla sig där. Romarne
valde nu ånyo Karl af Anjou
till senator, och han härskade
sedan öfver Rom i tio års tid,
1268-1278, genom sina vikarier,
som han sände till Capitolium
på obestämd tid. Man skulle
kunna jämföra dem med den
»Konung Konrad den Unge» på falkjakt.
Miniatyr ur den s. k. Manessiska handskriften.
gamla frankiska förvaltningens
missi dominici, men med större
rätt ser man i dem en af de
former, hvarur då för tiden den moderna ämbetsmannaförvaltningen utvecklade
sig. Under tiden var påfvens myndighet öfver Rom så godt som upphäfd,
och Viterbo var kurians regelbundna residens. Där dog Clemens IV, och där sam-
manträdde kardinalerna under tre dagar utan att kunna enas om, huruvida en
italienare eller - som Karl af Anjou ville - en fransman skulle väljas. Till
Viterbo begaf sig också i januari 1272 den nye påfven Gregorius X, och därifrån höll
han med kardinalerna och hela regeringsapparaten sitt intåg i Rom. Där stannade
han ett år, hvarefter han långsamt och under erfarenheter, som rätt eftertryckligt
lärde honom känna hjälplösheten i sin skenbart så lysande ställning som världens
herre, begaf sig öfver Florens och Milano till Lyon. Där höll han från den
7 maj till den 17 juli 1274 det berömda konciliet, då utom andra angelägenheter
äfven noggrannare bestämmelser antogos angående påfvevalen. Dessa afsågo att
Världshistoria II.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
