Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Staten - 17. Samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Gud. 2. Påfve. 3. Biskop. 4. Abbot. 5. Abbedissa. 6. Präst.
| Ståndsindelning i medeltidens samhälle.
sade ^len franska länsstatens rätt efter den nya orientaliska stadens behof. Denna nya
stat, som man kallar konungariket Jerusalem, behärskades helt och hållet af läns-
väsen^let. Det fattades tillräckligt folk för att uppbära rätten, och folket trädde därför
vida jnera tillbaka än i andra feodalstater. De i Palestina kvarblifna västerländska rid-
darne liknade i flere hänseenden mera en besättning på främmande mark än riddar-
stånd^t i en nybildad stat och bland ett nytt folk. Men detta konungarike Jerusalem
ville vara en stat och behöll sig som sådan under flere generationer och återverkade
utjämnande på moderlanden genom sin rättsutveckling. Dess historia är också
mycket upplysande för många frågor rörande den medeltida staten. Dessutom kunna
vi geiiom dess rätt göra oss en bild af Frankrikes rättsliga tillstånd före reformerna
i det 12:te och 13:de århundradet.
17. Samhället.
Så gingo staterna sina skilda vägar, som dock alla i det 13:de århundradet ledde
mot samma mål: att bryta sig ut ur feodalismen och framföra eller åtminstone
förbereda ett nytt statsväsen, grundadt på ämbetsmannamyndighet och koncentration
af samhällets maktmedel. Det betingades och föranleddes af nya befolkningslagers
framträdande i samhället, något som försiggick på samma sätt och i det hela vid
samn^a tid i alla dessa stater. Dessa nya lager voro riddarståndet och städernas
borgade. De romanska landen gingo i allmänhet i spetsen, men å andra sidan funnos
vissa trakter i Frankrike, England och Italien, som bevarade en mera ålderdomlig
karaktär än månget tyskt område.
Det 9:de århundradets samhälle hvilade på bondeståndet och hade en öfver-
vägande landtlig karaktär. Förmögenheten bestod i jordegendom och i rättigheter
öfver jordegendom och öfver människor, som mottagit den till brukning. Dock fanns
äfven annat slags egendom liksom förvärf genom handtverk och handel. Redan
utrustningen af hären och uppförandet af kyrkor, kloster och palats förutsätta en
viss utbredning af hvarjehanda konstfärdighet. Men detta gör dock ingen ändring i
det sakförhållandet, att åkerbruk och eganderätt till jord och boskap och bestämmande-
rätt öfver underlydande människor helt och hållet bestämde samhällets karaktär och
de enskildas ställning inom detsamma. I det 9:de århundradet var storgodsväsendet
förhärskande i det frankiska riket, i motsats till hvad förhållandet var i början af
den merovingiska tiden i det 5:te århundradet. Bördorna af den frankiska krigsförfatt-
ningen, missbruket af den offentliga makten genom de oaflönade och till sportler
hänvisade grefvarne och kyrkans testamentshunger, som Karl den Store så djupt
beklagade, tillika med krigens förödelser hade redan omkring år 800 fört en stor
del af de fria bönderna i ekonomiskt och rättsligt beroende, och denna sociala process
fortgick i det 10:de och ll:te århundradet. Visserligen fanns det äfven under det ll:te
århundradet och senare fria bönder till ett betydligt antal, men endast i några trakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
