Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kultur och kyrka - 18. Kultur och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KULTUR OCH KYRKA
18.
Den romerska kyrkan är af alla kyrkliga
organisationer, som historien känner, den
mest storartade och den, som lyckligast
öfverlefvat tidernas växling. Hon utbildades
i anslutning till det romerska kejsarrikets
politiska organisation och är själf öfver-
vägande att betrakta som en politisk organisa-
tion, om också hennes medel och syften i
första hand voro af religiös natur. Man
kan därför jämföra henne med staterna och
skall då upprepa omdömet, att hon äfven som stat betraktad under medeltiden öfver-
träffade alla andra stater i makt och organisation.
Med denna beundran för makten är naturligtvis intet omdöme fälldt öfver arten
och resultatet af hennes politik, och den enklaste rättskänsla skall med bedröfvelse
fastställa, att påfvarne ofta hafva missbrukat det heliga, som de voro satta att öfver-
vaka, för rätt jordiska och låga ändamål. Men makt uppstår icke utan våld och kan ej
behållas utan våld. Därför bör man icke endast uppröras, äfven om man aldrig så ofta
skulle känna sig frestad till de hårdaste omdömen vid skärskådandet af många hand-
lingar af den påfliga politiken från Stefan III:s bref om langobardernas konung Desiderius
i det 8:de århundradet och urkundsförfalskningen rörande den föregifna konstantinska
donationen ända till Bonifacius VIII:s regering. Man bör framför allt icke skilja
emellan denna politiska stormakts verksamhet och kyrkans öfriga arbete eller
invända, att folken hade kunnat åtnjuta välsignelsen af kyrkligt lif och kristliga tankar
utan denna kyrkans politiska utbildning. Faktum kvarstår, att kyrkan har utfört
sitt kulturarbete under en författning, som utmynnade i påfvedömet.
De germansk-romanska staterna voro under det 8:de och 9:de århundradet föga
utvecklade såväl i fråga om mål som medel. Här, rättsväsen, förvaltning och alla
öfriga inrättningar voro icke afpassade för en styrelse af stater med större utsträckning.
Statens utvidgning genom de frankiska konungarnes segrar hade till och med under en
sådan härskare som Karl den Store framkallat ett betänkligt tillstånd. Den faran
låg nära, att utvidgningen kunde leda till förfall eller under en kraftig härskare till
absolutism. En viss motvikt fick denna absolutistiska tendens i länsväsendet, men
det är rätt tvifvelaktigt, om detta hade varit tillräckligt, ifall icke en kraftig hjälp
hade kommit från kyrkan. Kyrkan drog gränser äfven för de väldigaste härskare,
som de icke kunde öfverskrida utan att förlora marken under fötterna. Kyrkan förstod
därvid att begagna sig af länsväsendet och förvärfvade tillika ett stort oberoende
af den världsliga makten åt de andliga i allmänhet och särskildt åt de af konungarne
med furstliga besittningar och rättigheter utrustade biskoparne och abboterna genom
att framställa fordran om ett särskildt domstolsväsen, genom de pseudo-isidoriska dekre-
talen, genom den gregorianska omstörtningen och många likartade åtgärder och strider.
Kyrkan har under denna kamp samlat omkring sig många af de ädlaste och mest
begåfvade, som voro fyllda af denna rena hänförelse, som ser himmelen öppnad.
Men hon har tillika fört striden med falska urkunder, missbruk af de andliga vapnen
och med alla tvångs- och våldsmedel och har dessutom utgjutit och låtit utgjuta
ofantligt mycket blod. Korteligen - hon har belastat sig med all den skuld, som
endast en stat kan belasta sig med; men hon har också genom sina anspråk och
strider haft en betydande och delvis ytterst värdefull andel i uppbyggandet af
medeltidens statsordning. De allmänna och provinsiella kyrkoförsamlingarne, de
andliga stormännens deltagande i riks- och herredagar samt den kungliga rättskip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
