Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Kultur och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 G. KAUFMANN, KEJSARDÖME OCH PÅFVEDÖME INTILL 13: DE ÅRHUNDRADETS SLUT.
inom den teologien behärskande skolastiken alltjämt återförda till lifvets verklighet.
På så sätt utbildade sig statsmän med en öfverraskande färdighet att bära pansaret
öfver prästrocken eller tvärtom och omväxlande kämpa med svärdet eller med
kyrkliga vapen. Gentemot dem måste äfven de världsliga furstarne använda mera
omväxlande och med större omsorg valda utvägar. Bland de andlige och i deras
institutioner funno de dessutom många rådgifvare och element af offentlig ordning,
som gåfvo staterna en rikedom af krafter och en samhällelig mångsidighet, som
annars ej varit tänkbar. Utan kyrkans medverkan kan man lika litet tänka sig
utvecklingen af de germansk-romanska staterna som det snabba indragandet i denna
kulturkrets af de slaviska och nordiska staterna.
Ett viktigt hjälpmedel för genomförandet af den kyrkliga centralisationen i Rom
var användningen af latinet såsom kyrkans officiella språk. Det kunde blott ske
för priset af ett förytligande af det kyrkliga lifvet. Att kyrkan, som icke var omed-
veten härom, betalade detta pris och beröfvade religionen den välsignelse, som endast
är möjlig, när folket är i stånd att fatta och i sitt hjärta erfara, hvad bönerna och
de heliga formlerna innebära, det är måhända det starkaste beviset på den öfver-
vägande betydelse, som medeltidens kyrka tillerkände det politiska elementet och
utvecklingen af den politiska makten.
I politiskt syfte verkade äfven läran om celibatet, som kräfde ännu större offer,
ty den nödgade kyrkan att långa tider tillsluta ögonen för prästernas sedliga förvillelser.
Massvis sökte de genom illegitima förbindelser vinna en ersättning för det legitima
hemlifvet, och de förföllo moraliskt genom det härmed förknippade hyckleriet och
genom andra påföljder, som härflöto ur dessa förhållanden. Celibatet gaf prästen en
särställning inom samhället och var afsedt att gifva stöd åt det påståendet, att
prästerna genom sitt blotta ämbete representerade en högre mänsklighet och utan
vidare stodo öfver alla lekmän. Dessa kyrkliga anspråk hafva endast i teorien, men
icke i verkligheten vunnit erkännande. Faktiskt spelade flertalet af prästerna, tagna
hvar för sig, ingalunda någon lysande roll i medeltidens samhälleliga lif. De voro
mestadels, såsom redan i föregående kapitel uppvisats, fattiga stackare, som till på
köpet genom sina husliga förhållanden ofta voro utsatta för spott och spe. De
förnäma prelaternas anspråksfulla helighet var å andra sidan också utsatt för skarp
kritik från omdömesgilla ledande statsmän och borgare.
Kyrkans inflytande på folkens vetenskapliga lif har varit mycket stort, men arten
af detta inflytande har bedömts mycket olika. Den kyrkliga utvecklingen medförde
uppgiften att bringa kyrkoläran i öfverensstämmelse med de likaledes som hög auk-
toritet erkända lärosatserna af forntidens filosofer och diktare. Denna uppgift var till
sin beskaffenhet olöslig, ty de gamle hade en annan åsikt om världen och männi-
skorna, än medeltidens kyrkolära förutsatte. Så har den ena generationen efter den
andra af medeltidens teologer och filosofer försökt sig på denna lösning i tankesystem,
fulla af motsägelser, dem vi kalla skolastik, skolvetenskap.
Visserligen stredo äfven skolastikerna - och några af dem med beundransvärdt
snille - om frihetens och nödvändighetens problem och andra stora frågor, som
lifvet ställer på människan, men de voro därvid bundna af vissa skolregler och
lärosatser. Sålunda synas deras ansträngningar icke gå ut på att förstå lifvet på grund
af lifvet, utan att lösa ett skolproblem. Och om en lärd, som uppvuxit i modern
vetenskap, säger sig finna tillfredsställelse i de skolastiska systemen; så har man lust
och äfven rätt att anse honom som ett offer för själfbedrägeri.
Äfven denna tid kände motsägelsen mellan de båda elementen i dess lärda tänkande.
Det berättas om den helige Hieronymus, att han en gång i en dröm haft en för-
skräcklig vision, i hvilken förkunnades, att han ej var en kristian, utan en cicero-
nian. iSidonius Apollinaris, som fann sin högsta lycka i litterärt mångsyssleri, måste
vid sin biskopsvigning aflägga det löftet att endast besjunga helgonen. Likaledes
tänkte många i det 5:te och 6:te århundradet, och försök gjordes att behandla kristna
ämnen efter mönster af Vergilius och andra hedniska diktare för att tillfredsställa
behofvet af skolböcker och skönlitteratur utan att förvirra och besudla själen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
