- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
314

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Kultur och kyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314 G- KAUFMANN, KEJSARDÖME OCH PÅFVEDÖME INTILL 13:DE ÅRHUNDRADETS STUT.
Men i de ensidiga dialektiska öfningarne och i de ständiga försöken att öfver-
skyla motsägelser, som icke läto sig undanskjutas, hafva äfven kraftiga begåfningar
blifvit snedvridna. Särskildt den mångtydiga tolkningsmetoden, som medgaf uttyd-
ningen af den bibliska berättelsen om ett judarnes nederlag såsom åsyftande ett
nederlag för engelsmännen eller fransmännen eller en moraliserande eller godtyckligt
allegoriserande förtolkning af ordens ursprungliga mening, måste försvaga sinnet för
verkligheten och för noggrannhet i fråga om fakta. Missbruket var så allmänt, att
det äfven vann insteg i det praktiska lifvet. I inånga förordningar påbjöds därför
uttryckligen, att man icke skulle tyda ordalagen annat än ad Utteram, »efter bok-
stafven». Sanningssinnet led icke mindre genom metoden att skapa bevis genom
blotta analogier. Ett djur med två hufvuden är ett monstrum. Därför han icke
heller kyrkan (eller kristenheten) hafva två hufvuden. Alltså måste påfven vara det
enda hufvudet. Alltså måste kejsaren vara honom underdånig. Att i så viktiga
frågor framkomma med dylikt prat skulle ingen våga i vår tid, men skolastikern
var förtrogen med denna metod, och detta rättfärdigar den förbittring och det hån,
hvarmed enkelt fromma sinnen och sådana, som ej genom skolan blifvit ofverbildade,
hafva bekämpat dessa produkter af skolastiken och hela riktningen. Men trots dessa
förvillelser har sk^olastiken främjat det andliga lifvet. Den utgjorde en för män-
niskornas andliga krafter väckande och skärpande skola, under hvars tukt den
mänskliga anden vunnit mycket i färdighet att arbeta med abstrakta begrepp. Skola-
stiken hade således, bortsedt från det värde som dessa vetenskapliga sysselsättningar
hade för denna tid, betydelse såsom en förberedelse till nyare tidens filosofiska och
matematiska arbete.
Man tänker vid namnet skolastik närmast på denna tids teologi och filosofi,
men ordet betecknar också dessa århundradens vetenskapliga metod i allmänhet.
Det är betecknade, att grammatikerna icke samlade exempel för att finna regler och
förklara dem, utan förlorade sig i konstruktioner och spekulationer. De belastade
därmed till och med lärjungarnes undervisning. Äfven juridiken och medicinen ledo, fast
ej så svårt, af denna metod. Men i det hela blef trots allt detta en myckenhet af
lärd kunskap vunnen och gjord värdefull. Sålunda funno de juridiska studierna under
de stora striderna mellan konungarne och kyrkan praktisk tillämpning, och de i dem
skolade juristerna utgjorde i det 13:de århundradet ett väsentligt stöd för förvalt-
ningen, som då begynte antaga nya former. Många hafva i sina skrifter medvetet
afskakat skolastikens bojor, och på naturvetenskapernas område visade sig kejsar
Fredrik II alldeles fri därifrån i den ofvan omnämnda skriften om jaktfalkar.
Detta öfvervinnande af skolastiken inträffade samtidigt med lekmännens lifligare del-
tagande i litterära sysselsättningar och har till god del framkallats däraf. Medan ännu
samhällslifvet i det 8:de till det ll:te århundradet trycktes af naturahushållningens
begränsade sysselsättningar, fanns ännu ingen möjlighet för lekmännens skolning.
Det låg i sakens natur, att kyrkan, som närmast kände behofvet af lärdom, också
öfvertog vården därom. Endast i Italien ställde sig förhållandena gynnsammare för lek-
männens skolbildning. Sedan midten af det 12:te och särskildt i det 13:de århundradet
togo lekmännen äfven i öfriga land en lifligare del i vetenskap och litteratur. Äfven
i Tyskland kunde en lekman skrifva ett verk som Sachsenspiegel och en Walter von
der Vogelweide beledsaga dagens strider med sin sång. Konflikterna under investitur-
striden, upplefvelser på krigs- och pilgrimsfärder till aflägsna land, folkpoesiens
uppblomstring, den ökade användningen af urkunder och bref inför rätta och i affärs-
lifvet bidrogo till att öka lekmannabildningen, men framför allt, att ett stånd af
yrkeslärda bildades, till hvilket både lekmän och präster räknades, och att universitet
uppstodo som medelpunkter för det vetenskapliga lifvet.
Det 12:te och 13:de århundradets universitet voro icke, såsom ofta påstås, en
skapelse af kyrkan. Kyrkan hade visserligen en mycket stor andel i deras uppkomst,
men äfven andra faktorer medverkade, såsom städernas uppblomstring, furstarnes
omtanke, rättsväsendets kraf, m^n framför allt tidens vetenskapliga intresse och styrkan
af den germanska samfundsandan. Universiteten hafva uppstått såsom samfund af
yrkeslärda, hvilkas stånd då bildade sig vid sidan af samhällets gamla stånd. De
motsvarade alltså handtverkarnes och köpmännens skrån och gillen. Deras syssel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free