- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
327

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Påfvedöme och kyrka intill Bonifacius VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅFVEDÖME OCH KYRKA INTILL BONIFACIUS VIII.
327
målet genom en förklaring, att påfven hade för all tid rätt att tillsätta sådana beneficier,
som »blefvo lediga vid kurian», d. v. s. sådana, hvilkas innehafvare afledo under ett
längre uppehåll eller ett kortare, tillfälligt besök vid kurian. Detta gällde kurians
hela personal, som hade dryga inkomster, från kardinalen ned till portvakten, liksom
den oräkneliga massan af prästmän, som genom en from plikt, på grund af någon
ansökan eller till följd af någon rättstvist funnit sig föranlåtna att besöka Rom.
Vid slutet af 13:de århundradet förfogar sålunda påfven tämligen oinskränkt öfver
hela kyrkans inkomster samt utdelar ämbeten och prebenden efter eget godtfinnande.
Prelaterna äro hans ställföreträdare, hans ämbetsmän.
Vid denna tid slöt sig kyrkan alltmera samman i förhållande till lekmannavärlden.
Nu vidtogos definitiva bestämmelser rörande sakramenten. Deras antal bestämdes
till sju, de följde människans lif från vaggan till grafven. Ett särskildt sakrament,
invigningen, skilde clerus, prästerskapet, från lekmännen och höjde det förra uppöfver
mänskligheten i öfrigt till en orden, som hade att medla mellan människan och Gud.
Samtidigt utbildades mässans sakra-
ment, det fulla och dagligen åter-
kommande, genom prästen utförda
offrandet af Kristi lekamen. Den
mystika läran om transsubstantia-
tionen, genom hvilken prästen lik-
som en undergörare framställer
Kristi lekamen och bjuder den till
offer, grundlades redan på Gregorius
VII:s tid i det l lite århundradet.
År 1215 upptog det fjärde lateran-
konciliet denna lära i sin tros-
bekännelse. Ungefär hundra år
senare, 1311, infördes Kristi leka-
mensfesten, som betecknar höjd-
punkten af alla kyrkans högtider.
Men under det utvecklingen hade
denna fortgång, hade man i Väster-
landet ohjälpligen passerat zenit
för det andliga elementets makt.
Det andliga herradömet hade troli-
gen varit så godt som en historisk
nödvändighet, under de tider, då
det gällde att föra öfver de ännu
barbariska blifvande bärarne af
den västerländska historien till1
kristendomen och utbilda dem för de kulturuppgifter, som de skulle utföra. När
detta var gjordt, måste det allmänna, som kyrkan hade gjort till en enhet, träda
tillbaka för det enskilda, som var stadt i utveckling. Denna process inleddes och
främjades i främsta rummet genom korstågen. Genom dem lyftes Västerlandets folk
upp öfver de trånga, ärfda lifsvillkoren. Främmande kulturelement strömmade in till
följd af beröringen med Orienten. Synkretsen vidgades i högsta grad. Alla lifvets
förhållanden mångfaldigades och blefvo mera invecklade. En stor revolution inom
det ekonomiska området lyfte till följd af penningväsendets betydelse städer och
borgare, och dessa utgjorde under medeltidens sista århundrade den egentliga drifvande
kraften, med hvars hjälp kejsardömet, som började mogna, småningom undandrog
sig de af kyrkan pålagda ledbanden, Redan var grunden lagd för de västerländska
nationernas uppkomst. Folkspråken vunno på kyrkans latinskans språk och började
göra sig gällande inom alla andliga områden. Afrundade stater uppstodo med egna
uppgifter och språk, och dessa^kunde icke finna sig i att kontrolleras af och röna
inblandning från en främmande makt, som icke var bunden af det nationella statslifvet.
Påfvedömet, som hade underkastat sig de staufiska världshärskarne, måste gifva
vika för detta nationella element. Detta skedde allra först i Frankrike. Påfvarne
Påfven Gregorius IX.
Miniatyr ur Gregorius IX:s
dekretaler i Salzburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free