- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
330

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Påfvedöme och kyrka intill Bonifacius VIII - 2. Början af det franska herraväldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Innocentius III hade tänkt, att tvinga hela mänskligheten till att erkänna Kristi
ståthållares andligt världsliga makt. Men Frankrike, som nu hade trädt i spetsen
för Europas nationer och som hade vant sig vid att i påfvedömet se ett villigt verk-
tyg för sin politik, bjöd nu kurians framträngande halt och lärde den, att tiden för
förverkligandet af så långt gående planer var ohjälpligt förbi.

BÖRJÄR AF DET FRANSKA HERRAVÄLDET

Från ett tillstånd af upplösning och anarki
hade Frankrike under Capetingerna (987-1328)
kämpat sig upp till ordning i det inre och anseende
utåt. Konungamakten, som regelbundet gått i
arf från fader till son, fick en växande betydelse.
I början knappast mer än högste länsherre, pri-
mus fnter pares, gjorde konungen under tidernas
lopp sin makt gentemot de stora vasallerna allt-
mera gällande, i synnerhet sedan det vid början
af 1200-talet lyckats Filipp II August att rycka de nordvästra landskapen från huset
Plantagenet och förena dem omedelbart med kronan. Äfven andra stora förläningar
tillföllo denna, eller kronan förvärfvade, såsom fallet var med grefskapet Toulouse
i södra Frankrike, hemfallsrätt till desamma; de öfriga vasallerna åter blefvo gång
efter annan förödmjukade och tvungos alltmer att underkasta sig konungamakten.
Denna stödde sig ej sällan gentemot dem på de lägre stånden, framför allt på det
kraftigt uppåtsträfvande borgarståndet, hvars kommunala själfständighet den beford-
rade och gynnade. På så sätt lades småningom grundvalarne till ett ordnadt stats-
väsen, till en nation med konungamakten som centrum.
Vid midten af 1200-talet innehades den franska tronen af Ludvig IX, kallad den
Helige (1226-1270), en monark, som gjorde religiositet och rättskänsla till grund-
valarne för sin politik. Några släktled tillbaka hade en företeelse som denna knappast
varit möjlig på en världslig tron i Västerlandet; Ludvigs uppträdande betecknar ett
sedligt framåtskridande jämfördt med det tillstånd af vilda fejder, som kännetecknat
de föregående seklen. Redan hans samtida beundrade och vördade denne Capeting,
hvars regering tycktes förläna en större helgd åt den krona, han bar, och det rike,
han styrde. Å andra sidan var den religiösa grundstämningen i Ludvigs natur och
till och med hans stundom uppträdande böjelse för asketism honom icke till förfång
vid tillvaratagandet af hans konungsliga rättigheter, dem han tog mycket på allvar, ej
heller förledde dessa egenskaper den »helige» konungen, till fördärflig svaghet gent-
emot kyrkan och de andlige. Till och med på slagfältet visade sig Ludvig som en
tappar riddare. Visserligen gällde hans största krigiska företag de kristnes sak i
Österlandet; tvenne gånger tog han korset, dock för att båda gångerna misslyckas.
En källa till ständiga tvistigheter och förvecklingar utgjorde den franska kronans
förhållande till hennes mäktigaste vasaller, af huset Plantagenet, hvilka begagnade
sig af sin maktställning såsom konungar af England (sedan 1154) för att inveckla
det franska konungadömet i svårigheter och hålla dess motståndare om ryggen.
Äfven under Ludvig IX kom det till ett allmänt uppror bland vasallerna, bakom
hvilka stod konung Henrik III af England. Emellertid gick Ludvig med seger ur
striden och begagnade sig af denna för att skapa tryggare förhållanden. Det fastslogs
nu, att hädanefter ingen kunde vara låntagare af båda kronorna samtidigt; den som
befann sig i ett dylikt förhållande måste afstå från den ena delen af sina förläningar.
Detta var ett viktigt steg till skilsmässa mellan de båda nationerna och till konsoli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free