- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
332

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Början af det franska herraväldet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Konung Ludvig IX:s (den Heliges) af Frankrike agraff och reliquiarium.
Äfven mot söder finna vi Frankrike på frammarsch. År 1284 lyckades det
konungen att förskaffa sitt hus utsikt till arfföljden i konungariket Navarra; dettas
arftagerska Johanna gaf sin hand åt hans äldste son Filip IV och tillförde honom
därigenom ytterligare landskapen Champagne och Brie i det egentliga Frankrike.
Men ännu större utsikter lockade på den Pyreneiska halfön. Då Peter III af
Aragonien efter den sicilianska aftonsången kommit öborna till hjälp, fråndömde
honom den vredgade påfven, Martin IV, hans krona och erbjöd denna åt konung
Filip III för hans andra sons, Karls af Valois räkning (1284). Filip föll för frestelsen
och ryckte följande år med en stark här öfver Pyrenéerna. Men motståndarne behärskade
hafvet och bragte fransmännen i det värsta läge genom att hindra tillförsel af lifs-
medel. Sjukdomar inom hären tillstötte, och återtåget måste anträdas. Men konung
Filip bar redan döden i hjärtat. I Perpignan vid Pyrenéernas fot utandades han
den 5 oktober 1285 sin sista suck. Detta blef äfven slutet på det aragoniska
äfventyret, till fromma för Frankrike, med hvars naturliga utveckling det icke kunde
vara förenligt att sätta sig fast på andra sidan Pyrenéerna.
I det inre visar Filip III:s regering den fortgående utvecklingen af den monarkiska
statsbyggnaden i Frankrike. Yi se nu de store vasallerna som trogna anhängare till
konungamakten, hvilken samtidigt förstod att draga befolkningens lägre lager till sig.
En man af lågt stånd, Pierre de la Brosse, som i egenskap af kirurg kommit till
hofvet, utöfvade under Filip III:s första regeringsår ett bestämmande inflytande.
Slutligen föll han för de stores hat, för hvilket Filip var svag nog att offra honom,
Men äfven under den följande tiden omgaf sig konungen med män af borgerlig
härkomst, särskildt rättslärde och legister, hvilka under följande regering fmgo ett
ännu större inflytande. För borgarståndet i dess helhet öppnade Filip tillräde till
erhållandet af förläningar - en betydelsefull seger för kapitalets moderna makt öfver
den gamla feodala aristokratien. Vid denna tid börja äfven borgerlige att upphöjas
till adligt stånd.
Långt mer än Filip III visar sig hans efterföljare Filip IV, kallad den Sköne
(1285-1314), berörd af fläkten från den nya tid, som långsamt närmade sig. Han
är en förelöpare till senare århundradens absoluta konungadöme, en monark, som
utan betänkande använde alla statens medel och alla nationens krafter till höjandet
af sin egen makt; härigenom gjorde han sig visserligen på samma gång förtjent af
Frankrikes framtid och statens utveckling öfver hufvud. Genom att hålla konunga-
dömet högt blef han en kämpe för den världsliga makten, den nationella statens
berättigande och intressen. Som personlighet framträder visserligen Filip som allt annat
än sympatisk; själfviskhet och hänsynslös hårdhet äro de utmärkande dragen i hans
väsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free