- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
339

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Bonifacius VIII:s nederlag. Påfvedömet i Avignon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BONIFACIUS V1II:S NEDERLAG. PÅFVEDÖMET I AVIGNON.
339
Påfven Bonifacius VIII:s grafvård i Vatikanens grottor i Rom.
öfverinseende af staten, hvilken i fall af missbruk eger frånhända henne densamma.
Personliga egodelar tillkomma emellertid ingen andlig; har prästerskapet kommit så
långt bort ifrån den evangeliska fattigdomen och den apostoliska förnöjsamheten som
det uppenbarligen gjort, så är detta en förvillelse, och man måste rikta sin sträfvan
på att återföra det till dess uppgifter: predikan, utdelande af sakramenten och själa-
vård. Äfven den andliga domsrätten skulle inskränkas till sin naturliga verknings-
krets. Men å andra sidan är landets prästestånd i världsligt hänseende underordnadt
statsmakten, under hvilken det ock är skattskyldigt, och påfvedömet har ingen
befogenhet att inblanda sig i dessa förhållanden.
Äfven ett nationellt patriotiskt moment framträder i dessa skrifter: en högtflygande
nationalkänsla och en liflig frihetslängtan uppfylla deras författare. Frankrike
- det är omjcvädet i deras framställningar - skall icke tillåta, att man från
något håll försöker hindra eller kringskära det i dess naturliga utveckling. Så företer
denna litteratur, i det den utgår från striden mellan påfven och kronan, på fransk
sida en omisskännlig tendens i riktning mot kejsardömet: konungen af Frankrike, så
höra vi, är kejsare i sitt rike. En annan strömning, särskildt sådan den företrädes
af Pierre Dubois, en medlem af det redan då i Frankrike inflytelserika advokatståndet,
går visserligen ännu längre; den eftersträfvar kejsardömets formella och faktiska öfver-
flyttande till Frankrike såsom uttryck för det försteg detta land gjorde anspråk på
inom hela kristenheten.
Naturligtvis bragte dessa pappersfejder striden mellan påfve och konung till ett
afgörande. Bonifacius bekvämade sig nu till att på Sicilien erkänna det aragoniska
herraväldet och i Tyskland Habsburgaren Albrekt, hvilken han till en början afvisat.
Därjämte beredde han sig att utslunga bannstrålar mot sin motståndare, hvarigenom
under gångna tider så mången stolt furste störtats nedjfrån tronens höjd för påfvens
fötter.
Men Filip förekom honom. Sedan han genom godkännande adresser på nytt för-
säkrat sig om den franska nationens tillgifvenhet, ställde han under formen af en
inre kyrklig opposition rättmätigheten af påfvens upphöjande på tronen under hans
föregångares lifstid i tvifvelsmål och dristade sig att mot den förre framkasta beskyll-
ningar för kätteri, ja till och med för trolldom och onaturliga laster. En af sina rådsherrar,
en sydfransman vid namn Vilhelm af Nogaret, sände Filip utrustad med rika medel
och oinskränkt fullmakt till Italien; denne, som blott alltför gärna var beredvillig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free