- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
347

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. England intill Edvard III. Frankrike under de första konungarne af huset Valois

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGLAND INTILL EDVARD III. FRANKRIKE UNDER DE FÖRSTA KONUNGARNE AF HUSET VALOIS. 347
åter hängaf sig, bragte ny förvirring åstad. Slutligen höjdes upprorsfanan af
konungens egen gemål och prinsen af Wales. Nästan hela landet afföll från konungen,
som sökte sin räddning i flykten, men blef gripen. Parlamentet konstituerade
sig nu som konungens domare och förklarade honom på grund af formlig rättslig
anklagelse för afsatt. Nödd och tvungen gaf den olycklige sitt bifall till att erkänna
sin son Edvard III som tronföljare; dock kunde han därigenom icke rädda sitt lif.
Sedan han någon tid släpats från det ena fängelset till det andra, bragtes han till
sist den 21 september 1327 på ett grymt sätt om lifvet.
Med Edvard III (1327-1377) träder åter en kraftig, själfmedveten karaktär i spetsen
för landets styrelse. Men de yttre förvecklingar, som uppfyllde större delen af hans
regering, drogo försorg om_________________________
– - aldrig; hvar och en af
att konungamakten icke
kunde frigöra sig från hän-
syn till nationens önske-
mål. Sålunda icke blott
bibehöll parlamentet sin
ställning under Edvard III,
utan utvecklade sig äfven
vidare. Redan omkring
1330 började den bestån-
dande skilsmässan mellan
riksdagens gamla medlem-
mar, den andliga och
världsliga högadeln, och
grefskapens och städernas
representanter; de senare
konstituerade sig som en
andra kammara, de »geme-
nes» hus, och uppträdde
hädanefter som ett själf-
ständigt element i natio-
nens författningslif. Öfver
hufvud ökade kronans
ständiga penningbrist det
allt oftare sammanträdande
parlamentets inflytande.
Någon bestämd gränsskill-
nad mellan kronans och
representationens privile-
gier uppdrogs visserligen
dessa båda faktorer sökte
sträcka sin maktbefogenhet
så långt den i hvarje en-
skildt fall förmådde. Den
egentliga riksregeringen
åter fördes, om än under
parlamentets kontroll, af
konungen i riksrådet, hvil-
ket vid sidan af konungens
specielle förtrogne omfatt-
tade lordkanslern, skatt-
mästaren, sigillbevarareii
och ärkebiskopen af Can-
terbury, rikets primas.
Rättskipningen utöfvades i
konungens namn genom
aflönade domare; många
mål vid de lägre domsto-
larne, i synnerhet rätts-
kränkningar, voro under-
kastade kronans omedel-
bara domsrätt. Vid sidan
häraf fungerade äfven
regentens världsliga kuria
Edvard, Svarte prinsen.
Grafsten i katedralen i Canterbury.
Efter fotografi af Walker, London.
som pairsdomstol, och
denna var hädanefter hög-
sta instans i de besvärsmål
af alla slag, som underhu-
set bragte inför dess forum.
Under Edvardarne uppblomstrade äfven, trots kriget på fastlandet, handel och
näringar, och det af regeringen gynnade stadsväsendet gjorde betydande framsteg.
Städerna, som ursprungligen varit delar af grefskapen och som sådana underordnade
dessas förvaltning, fingo sedan slutet af 1100-talet så småningom genom kunglig
förläning själfförvaltningsrätt öfver sina allmänna afgifter, rätt att välja sina egna
ämbetsmän, egen domstol och egen polis, äfvensom en särskild stadsrätt, som ej
sällan öfverfördes från den ena staden till den andra. Staden växte i besittning af
dessa privilegier till en liber burgus och utträdde därmed ur grefskapets förvaltning.
Men samtidigt erhöllo städerna dessutom handelsprivilegier, i synnerhet tullfrihet och
rätten att bilda ett köpmansgille, hvilket senare i betraktande af handelns betydelse
för stadsväsendet fick ett bestämmande inflytande på stadens angelägenheter; det
blef rent af stadens råd, och dess gillehus (guildhall) rådhus. Till och med förlänandet
af borgarrätt gjordes stundom beroende af medlemskap i köpmansgillet eller åtmin-
stone af dettas samtycke. Däremot saknade handtverksskråna, hvilka sedan 110®*
talet inom olika yrken påträffas i engelska stadier, ännu politisk betydelse. Senare
inträdde skråna såsom sådana i köpsmänsgillet, hvilket därigenom så småningom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free