- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
350

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. England intill Edvard III. Frankrike under de första konungarne af huset Valois

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
konung Ludwig af Bayern, Frankrikes och det galliserade påfvedömets naturlige mot-
ståndare och därtill besvågrad med Edvard, utlofvade sin hjälp, dock utan att seder-
mera infria sitt löfte. Men framför allt räknade Edvard på Flanderns stridbara
borgerskap. Midt ibland detta antog han 1340 i Gent titeln konung af Frankrike;
såsom son till en dotter af Filip IV, förklarade han, tillkomme det honom att bära
Frankrikes krona.
Kriget artade sig mycket gynnsamt för England. Den 24 juni 1340 påträffade
Edvard ombord på den engelska flottan den fientliga vid mynningen af Zwyn, vid
Sluys; understödd af flamländarne, förstörde han den i ett glänsande sjöslag så i
grund, att under trettio år intet franskt krigsfartyg vågade visa sig inom den
engelsk maktsfären. Först därmed erbjöd sig möjlighet för öriket att fullfölja kriget
på fastlandet.
Likväl kom det först till ett vapenstillestånd, under hvilket emellertid intresse-
motsatserna än mer tillspetsades, särskildt i fråga om den tvistiga arfföljden i Bretagne,
där Frankrike och England togo motsatt parti. Omkring 1345 uppflammade också
kriget i full låga. Å båda sidor företogos åter omfattande rustningar. Frankrike
hade ställt vinsten af en salt-
skatt till konungens förfo-
gande, under det Edvard fann
de nödliga medlen i en pålaga
på ullen. Början af kriget
tycktes icke lofva godt för
England: dess viktigaste
bundsförvant, Jakob van Arte-
veide, föll offer för ett uppror
af den gentska pöbeln. Dock
fick detta inga vidare politiska
följder, i det Flandern förblef
på Englands sida.
Redan kämpade äfven
engelsmännen med framgång
i Guienne. År 1346 landsteg
så konung Edvard i Norman-
die och genomtågade norra
Frankrike för att förena sig
med flamländarne, hvilka
gjort ett infall i Picardie. Men
vid Somme kom honom
konung Filip till mötes i
Konung Johan af
Frankrike.
Målning af Gérard af Orleans i
Nationalbiblioteket i Paris.
spetsen för en oerhörd öfver-
makt af tolftusen välrustade
riddare och sextiotusen öfriga
stridsmän. Edvard, som
förfogade öfver högst trettio-
tusen man, hade dock för-
delen att själf kunna välja
sin ställning - vid byn Grécy
ej långt från kusten - och
afvakta fiendens angrepp.
Sent på eftermiddagen den
26 augusti 1346 öppnade de
genuesiske armborstskyttarne
slaget, men tillbakadrefvos
af de engelske bågskyttarnes
lättare skott. Nu stormade
franska härens riddarskaror
fram, men deras bemödan-
den att genombryta fiendens
led blefvo fruktlösa. Det
häftigaste anfallet hade med
sin härafdelning den fem-
tonårige prinsen af Wales,
Edvard, att utstå, h viken här tj enade sina sporrar och tappert höll ut, tills den engelska
hufvudstyrkan kom honom till hjälp och afgjorde slaget. På ett fruktansvärdt sätt
rasade engelsmännens korta svärd, klubbor och jaktknifvar bland riddarnes led,
hvilka i hundratal betäckte valplatsen. För sent sökte konung Filip att med hjälp
af reserven rädda slaget, han själf undkom med knapp nöd ur stridsvimlet. Det var
den lätta beväpningens och den större rörlighetens seger öfver det tungt rustade,
otympliga, feodala ridderskapet. Äfven eldvapen förde engelsmännen med sig, hvilka,
såsom kromsten berättar, kastade järnkulor under åskliknande dunder. Allt som allt
förlorade minst 20,000 fransmän denna dag lifvet.
Segern vid Crécy möjliggjorde närmast för engelsmännen återupptagandet af beläg-
ringen af det viktiga Calais, hvilken de redan under de första krigsåren försökt.
Efter elfva månaders motstånd föll staden för att öfver tvåhundra år stanna under
England. Därpå träffades ånyo öfverenskommelse om stillestånd, hvarvid engels-
männen afgjordt behöllo öfvertaget.
Äfven öfver Jiafvet sträckte sig verkningarne af den engelska segern. Skottarne,
som begagnat sig af det nya krigsutbrottet till en förnyad frammarsch mot söder,
blefvo tillbakasl^gna, och konung David själf råkade i fångenskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free