- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
352

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. England intill Edvard III. Frankrike under de första konungarne af huset Valois

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
mötte i trakten af Blois
Svarte prinsen, som brutit
upp från Bordeaux för att
i Normandie förena sig med
den engelska hufvudstyrkan.
Omringad af en mer än
femdubbel öfvermakt syntes
Svarte prinsen förlorad.
Han erbjöd kapitulation, men
fiendens hårda villkor tvungo
honom att upptaga den till
synes hopplösa striden. Så
kom det den 19 september
1356 till drabbning vid Mau-
pertuis, två mil norr om
Poitiers. Edvard hade upp-
ställt sin lilla skara på en
kulle, till hvilken endast en
smal, af häckar infattad väg
lemnade tillträde. Härigenom
förhindrades fransmännen att
utveckla sin öfvermakt, den
blef dem tvärtom till nack-
del, i det de främsta anfalls-
kolonnerna, bragta att vackla
genom de engelska bågskyl-
tarnes pilregn, veko tillbaka
och åstadkommo förvirring
bland den framträngande
hufvudstyrkan. I rätta ögon-
blicket föll nu den engelska
reserven fienden i flanken,
och samtidigt rykte Edvard
Karl V af Frankrike.
Staty i Louvre i Paris.
framifrån med kärnan af sin
här i ett våldsamt angrepp
löst på fienden. Denne led
oerhörda förluster, de öfver-
lefvande grepo efter hårdnac-
kad strid till flykten, under
hvilken större delen af dem
upphanns och tillfångatogs.
Efter ett förtvifladt motstånd
måste äfven Johan och hans
yngste son gifva sig till fånga;
konungen fördes därefter till
England.
Under intrycket af detta
nya, fruktansvärda nederlag
" inträffade i Frankrike en
demokratisk -reaktion. En
ståndsförsamling af 800 per-
soner, till hälften bestående
af representanter för städerna,
som under ledning af Marcel
och biskopen af Laon, Robert
le Cocq, egde rum i Paris,
anklagade adeln för att hafva
förrådt landet och fordrade
delaktighet i regeringen me-
delst municipala utskott.
Dauphin Karl (V), regent i
den fångne konungens ställe,
var maktlös; vid hans sida
ihjälslogos tvenne rådsherrar,
som gjort sig misshagliga för
ständerna, och själf måste
han sätta parisarnes blåröda
mössa på sitt hufvud. Samtidigt undkom äfven konungen af Navarra, Karl »den
Elake», son till Johanna af Évreux och dotterson till Ludvig X, ur fängelset, i hvilket
konung Johan kort förut inspärrat honom af fruktan för hans stämplingar. Han
inträffade i Paris, och stödd på Marcel trädde han som generalkapten i spetsen för
landets regering; det tycktes blott bero på honom själf att sätta rikets krona på sitt
hufvud.
I detta läge räddades huset Valois’ konungadöme af ett fruktansvärdt bondeuppror,
det s. k. jacqueriekriget, som från trakten af Beauvais utbredde sig vida omkring i
mellersta Frankrikes landskap. Kriget hade icke blott förintat den välmåga det
franska bondeståndet uppnått, utan äfven blottställt detsamma för godsegarnes förtryck.
Efter slaget vid Maupertuis inträdde då äfven på böndernas sida en reaktion. Ursinniga
skaror drogo genom landet, brände adelsmännens slott och ödelade allt, som var
deras herrars egendom. Men den yttersta nöden dref adeln till beslutsamt motvärn;
herrarne fylkade sig tillsammans och kastade sig öfver böndernas odisciplinerade
hopar, som ej förmädde bjuda allvarligt motstånd. Så kväfdes resningen i strömmar
af blod. Men reaktionen träffade äfven borgarne; Marcel dödades under ett uppror
af de konungsligt sinnade i Paris, och dauphin, som flyende lemnat hufvudstaden,
drog åter därin som segrare (den 31 juli 1358). Därmed hade försöket att ställa
konungamakten under ständernas kontroll strandat; det fattades dem i Frankrike
den endräkt, genom hvilken de i England nått så betydande framgångar. Icke blott,
att adel och borgerkap arbetade för motsatta syftemål, äfven mellan de olika land-
skapen fanns intet inre sammanhang. Det enande bandet, som ensamt höll nationen
tillsamman, var och förblef konungamakten, som skapat staten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free