Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Habsburg och Luxemburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HABSBURG OCH LUXEMBURG.
363
af Böhmen. Denne,
som försmått att
deltaga i konunga-
valet, ville sedermera
icke erkänna Rudolf:
en »eländig, fattig
grefve», förklarade
han, hade icke bort
få väljas. Detta påstå-
ende var emellertid
fullständigt ohåll-
bart, då ingen riks-
dag inskränkte val-
barheten till inne-
hafvarne af furste-
värdighet. Rudolf
hade därför helt och
hållet rätten på sin
sida, då han instämde
den trotsige Ottokar,
som hvarken ansökt
om belåningen af
Böhmen och mark-
grefskapet Mähren,
ej heller legitimerat
sig som berättigad
till förvärf af de
österrikiska landen.
Då Ottokars enda
svar blef en förnyad
protest mot Rudolfs
val, förklarade ho-
nom konungen i
rikets akt, i det han
fråndömde honom
såväl hans nedärfda
som nyligen usur-
perade besittningar
och land (1276).
Naturligtvis under-
kastade sig böhma-
ren icke denna dom,
och det tycktes som
om vapnen måste
afgöra striden. Ehuru
blott föga understödd
af rikets kärnland,
men i sista stund
förstärkt genom
Bayerns anslutning,
drog Rudolf modigt
fienden till mötes.
Men det bästa vapnet
mot denne fick han
i affälligheten inom
Ottokars eget rike,
hvilken Rudolf på
Rudolf i af Habsburg.
Väfd tapet i K. K. Kunsthistorisches Hofmuseum i .Wien.
ett klokt sätt förstod
att befrämja. Utan
undantag reste sig
adeln såväl i Öster-
rike som i Böhmen
mot Ottokars stränga,
monarkiska rege-
mente med den på-
följd, att när Rudolf
i september inföll i
Österrike och när-
made sig Wien, böh-
maren räckte honom
handen till fred. Han
förlorade Österrike
med biland och hyl-
lade Rudolf, som gaf
honom Böhmen och
Mähren i förläning
och bestämde fcsin
egen dotter Guta till
gemål åt hans son
(november 1276).
Två år senare
försökte Ottokar
ånyo sin lycka; han
trodde sig hafva varit
alltför snar till öd-
mjukelse, och det
syntes dem ridderlige
fursten skymfligt att
resignera, innan han
i ett fältslag mätt
sig med sin mot-
ståndare. Härtill
kommo tvistigheter
angående tolkningen
af fredsbestämmel-
sernai Wien. Ottokar,
tyskarnes vän, gaf
sig i hopp om bistånd
af de polska och
schlesiska furstarne
låter af förespråkare
för slavernas gemen-
samma intressen.
Dock sökte han äfven
inom riket värfva
anhängare, och detta
icke förgäfves, i det
Henrik af Bayern och
flere östtyska furstar
voro honom bevågne.
Rudolf däremot
stödde sig på Öster-
rike och dessutom på
ett förbund med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
