Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Italienska statsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
della Torre var den första som beklädde folkkaptensämbetet, hvarigenom den under
årtionden innehade herraväldet öfver staden och en stor del af Lombardiet. Därtill
förvärfvade de af konung Rudolf titeln af Tyska rjkets vikarier. Men då under sista
fjärdedelen af 1200-talet huset Visconti genom elt omslag i det allmänna läget kommit
till makten, se vi äfven detta eftersträfva folkkaptensämbetet. Vid början af 1300-
talet kom ätten della Torre ännu en gång till makten; men den resning, som staden
under dess ledning år 1311 företog mot konung Henrik VII beredde dess fördärf och
inledde huset Viscontis varaktiga herravälde öfver Milano.
Vid denna tid räknade staden enligt samtida uppgifter 13,000 hus, 200 kyrkor och
mellan 150- och 200,000 invånare, bland hvilka 180 till 200 läkare, 100 lärare och
50 yrkeskopister särskildt framhållas. Af näringarne blomstrade särskildt vapensmidet
och harneskfabrikationen, hvilka yrken räknade öfver 100 mästare med talrika gesäller;
milanesiska vapen fördes öfver Genua och Venedig ända till saracenerna och tatarerna.
Äfven voro Milanos sadelmakeriarbeten eftersökta, och vidare infördes från Frankrike,
Nederlanden och England ull till Milano för att där förarbetas till fina duktyg.
Emellertid hade Milanos förhärskande ställning i Lombardiet öfvergått till ett
varaktigt herravälde öfver städerna och landskapen Como, Bergamo, Brescia, Cremona,
Grema, Lodi, No vara, Asti, Alessandria och Pavia. På så sätt konsoliderades här ett makt-
område, öfver hvilket huset Visconti härskade med en verkligt furstlig och faktiskt
oinskränkt myndighet, som de med tillhjälp af sina legotrupper på ett hänsynslöst
sätt gjorde gällande. Vi påträffa inom denna dynasti tyranniska naturer, hvilka icke
stå mycket tillbaka för den gamla historiens våldshärskare, så t. ex. Bernabö Visconti,
som till slut med våld röjdes ur vägen af sin brorson Giovanni Galeazzo (1385). Men
densamme Bernabö är tillika stiftaren af en af Italiens berömdaste högskolor, univer-
sitetet i Pavia (1361), och han lät sig angeläget vara att till detta kalla sin tids främste
lärde. Giovanni Galeazzo åter tog initiativet till uppförandet af Lombardiets båda
härligaste byggnadsverk, domen i Milano och Certosakyrkan i Pavia. I den mån
det var förenligt med dess egen fördel anslöt sig huset Visconti - från och med år
1311 med titeln riksvikarier - i sin yttre politik till den tyska konungamakten,
hvilken Giovanni Galeazzo hade att tacka för sin upphöjelse till den förste hertigen
af Milano. Denne åter utsträckte sitt herravälde långt öfver Lombardiets gränser
till största delen af öfre Italien och norra delen af Toskana. Att han ställde sig i
opposition till konung Ruprecht, Wenzels motståndare, hafva vi redan nämnt. Omedelbart
därefter, medan Florens redan bäfvade för sin själfständighet, nådde honom döden.
Denna händelse ledde under hans lika fege som grymme son Giovanni Maria till en
farlig kris i den milanesiska staten, hvilken förlorade Brescia; dock återupprättades
den, om än icke utan betydande förluster, under ständiga strider med Florens, Venedig
och Schweiz af Giovanni Marias yngre broder, Filippo Maria.
En i jämförelse med Milano väsentligen olika prägel, betingad af deras läge vid
hafvet, företer de båda norditalienska handelsrepublikerna Venedigs och Genuas historia.
Venedig, en aristokratisk republik under en på lifstid vald hertig (doge), var
omkring 1100 det östra Medelhafvets kraftigaste sjömakt och uppsteg under kors-
tågens tidehvarf till världsmakt. Det förmedlade Europas hela handel med Orienten,
och från Adriatiska hafvet till Mindre Asien sträckte sig en kedja af underlydande
sjöstäder, utrustade med faktorier och magasin.
Denna utveckling hämmades emellertid genom upprättandet af det grekiska kejsar-
dömet i Konstantinopel (1261), något som vållade Venedig lika mycket afbräck som
det kom dess naturliga rival Genua till godo.
Af afgörande betydelse för Genuas maktställning blef dess segerrika strid mot
Pisa; detta, som vid denna tid låg närmare hafvet än nu och som medelst Arno
var tillgängligt för sjögående fartyg, hade dittills varit västra Italiens förnämsta sjömakt.
Men efter nederlaget vid Meloria mot Genua (1284) befann sig Pisas stjärna på ned-
gång: Corsica, liksom äfven Sardinien, öfver hvilka Pisa utsträckt sitt herravälde,
tillföllo Genua, som dessutom lade kustlandskapen från Ventimiglia till Portovenere
under sin lydnad.
Å andra sidan hade de i Genua osedvanligt häftiga partifejderna, hvilka fortforo
äfven sedan författningen förändrats i demokratisk anda och en doge ställts i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
