Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Italienska statsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Söder om huset Gonzagas maktområde låg huset Estes, en gammal furstlig ätt,
som redan under de saliska kejsarne spelat en betydande roll i norra Italien. Som
bekant leda de tyska Welferna sitt ursprung ’tillbaka till familjen Este. Men den
äldre grenen af denna stannade i Italien och fick vid början af 1200-talet genom
podeståämbetet ett förhärskande inflytande i Ferrara, som dock stod under påfvens
länshöghet. Vidare kom år 1288 Obizzo II af Este efter häftiga partistrider i besitt-
ning af signorian i Modena, och denna öfvergick äfven till hans arfvingar; en fastare
grund till huset Estes herravälde öfver de båda städerna och dessutom öfver Reggio
nelFEmilia lade sedermera Obizzo III (f 1352).|
Vända vi oss nu till mellersta Italien, så möter oss i spetsen för Toskana det
gamla etruskiska Florens. Efter den stora markgrefvinnans död 1115, till hvilkens
vidsträckta besittningar staden hörde, hade denna blifvit riksomedelbar och förvärf-
vade i likhet med de öfriga kommunerna grefliga rättigheter. I spetsen för stads-
styrelsen stodo konsuler, senare en podestå. Men redan tidigt blef Florens tack vare
sina invånares utpräglade förvärfssinne ett blomstrande industricentrum, och dess
ylleväfveri och klädesmanufaktur blefvo en källa till rikedom och anseende. Därtill
kom penningrörelsen, hvari Florens sedan 1200-talet öfverflyglat den gamla bankstaden
Siena; dess för första gången år 1252 präglade guldmynt, florinen, fick under denna
tid af allmän förvirring med afseende på myntenheten betydelsen af ett normalmynt.
Äfven påfvedömets vidtutgrenade finansiella angelägenheter fick Florens till största
delen i sin hand. Den senare omständigheten i förening med stadens naturliga mot-
sättning till de kringliggande, mestadels ghibellinska kommunerna förde Florens öfver
till det guelfiska lägret. I det inre gick utvecklingen i Arnostaden i demokratisk
riktning; genom en resning af borgarståndet 1250 störtades adelns nedärfda makt.
Vid sidan af podestån trädde en folkkapten, omgifven af tolf, hvarannan månad
växlande representanter för de sex stadskvarteren (anzianerna). Men samma år som
den sicilianska aftonsången konstituerade sig republiken under en defensore delle
arti (försvarare af skråna), som folkkaptenen hädanefter kallades, samt sex priori
delle arti, ombud för de stora skråna, bestående af de stora köpmännens, penning-
växlarnes, klädes- och sidenväfvarnes och körsnärernas yrkesförbund, samt af den
borgerliga medelklassens anseddaste element, läkare och apotekare, advokater och
domare. Man betecknade dessa folkklasser med det gemensamma namnet »det feta
borgerskapet» (popolo grasso). Å andra sidan bildades kärnan af »småborgarne»
(popolo minuto) af de egentliga handtverkarne. Ännu intog stadsadeln en oklar,
eventuellt för staten farlig ställning; men de 1293 utgifna »rättfärdighetsförordning-
arne» uteslöto densamma från alla offentliga ämbeten, för så vidt den icke inträdde
i ett skrå, och samtidigt skapade man i »rättvisans banerförare» (gonfaloniere della
giustizia) en ny ämbetsmakt, som snart blef den egentligen ledande.
Den följande utvecklingen af Florens’ författning står under inflytande af den all-
männa politiska ställningen i Toskana. Här hade efter Staufernas undergång det
guelfiska partiet öfverallt trängt igenom. Dock inträffade mot slutet af 1200-talet
en klyfning inom detta, förorsakad mindre af politiska motiv än af afundsjuka mellan
de ledande släkterna. Den utgick från en tvist mellan tvenne pistojesiska familjer,
i hvilken snart äfven hufvudstaden Florens invecklades. I anslutning til] redan
förhandenvarande personliga och ståndsmotsatser splittrade den denna liksom det
öfriga Toskana i de »svartes» och »hvites» båda partier, af hvilka de förra i huf-
vudsak representerade det aristokratiska elementet, under det att kärnan af »de hvite»
tillhörde det rika köpmannaståndet. »De svarte» åter fingo genom kurians och huset
Anjous bistånd åro!302 öfverhand, och »de hvites» partiledare lemnade 1302 som lands-
flyktige staden. År 1343 blef kommunens demokratiska karaktär på nytt befäst och
ytterligare utvecklad. I spetsen för styrelsen trädde åtta »priorer», af hvilka endast
två togos från de högre, de sex öfriga från de lägre skråna, banérherrens ämbete
åter, som medförde ordförandeskapet öfver priorerna, växlade innehafvare.
Sådan var den allmänna ställningen i Florens, då staden skred till verket att
underkasta sig en betydande del af Toskana. Den förvärfvade år 1389 genom köp
Arezzo och 1411 Cortona; än viktigare var förvärfvet af Pisa, hvilket hade råkat i
händerna på röfvaranförare, och som 1405 till hälften genom köp, till hälften med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
