Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. England och Frankrike under det 15:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND OCH FRANKRIKE UNDER 15: DE ÅRHUNDRADET.
425
särskildt de store feodalherrarne, och målet för hans politik var att göra dem konunga-
makten fullständigt underdåniga.
Den största svårigheten erbjöd kronans förhållande till Burgund. Det »nyburgun-
diska» riket hade grundats af Filip, konung Johans tredje son. Han förenade med
det franska hertigdömet Burgund och Artois det genom gifte förvärfvade frigrefskapet
Burgund, hvilket tillhörde Tyska riket, men redan var utsatt för franskt inflytande.
Därtill kom, äfvenledes genom gifte, år 1384 Flandern, och under Filips sonson med
samma namn ytterligare Holland, Zeeland och Hennegau; den senare förvärfvade
äfven Namur, Limburg och Luxemburg. Alla dessa blomstrande provinser, rika på
städer och med välmående, näringsidkande och vapenduglig befolkning förenades på
så sätt till det ståtligaste herravälde. Hertig Filip II, »den Gode», var sin tids rikaste
furste, hans hof det mest glänsande, och äfven sedan han åter slutit sig till den
franska konunga-
höghetsrättigheter
makten, gällde han
för en suverän här-
skare. De öfriga
feodala makterna i
Frankrike voro vis-
serligen sedan 1439
närmare förbundna
med det franska
statsväsendet och
åtnjöto endast en
inskränkt själfstän-
dighet; men de icke
endast häfdade allt-
jämt sina med ko-
nungadömetkonkur-
rerande rättigheter
och voro faktiskt
herrar öfver vid-
sträckta områden,
utan hoppades äfven
vid Ludvig XI:s re-
geringstillträde åter-
vinna sina till kro-
nan förlorade öfver-
och att sålunda
kunna spränga den
under bildning va-
rande enhetliga sta-
ten. De slöto sig
samman till en »liga
för den allmänna
välfärden», och träd-
de, stödda på Bur-
gund, och under
ledning af Ludvigs
egen broder, hertig
Karl af Berry, i
opposition till ko-
nungen ; denne måste
under långa år föra
en förbittrad strid
med dem om den
franska statens fram-
tid. Att han till
slut fick öfverhand
berodde dels på
borgarståndets och
en del af lågadelns
hängifna och uppoffrande hjälp, dels äfven på den seghet, med hvilken han behöll
sitt klart utstakade mål i sikte; men icke minst får segern tillskrifvas den inre
öfverlägsenhet statstanken hade öfver de mer eller mindre egennyttiga och blott
till en viss grad öfverensstämmande bevekelsegrunderna och syftemålen hos dess
vedersakare. Till en början voro de sistnämnde emellertid öfverlägsna: Ludvig
led 1465 ett svårt nederlag mot ligan, som tvang honom att sluta en förödmjukande
fred, och 1468 råkade han själf i Péronne i händerna på Karl »den Djärfve»,
Filips af Burgund efterträdare (1467-1477). En för honom gynnsam vändning
medförde först Karls af Berry död (1472), hvilken med rätt eller orätt tillskrifves
Ludvig. Visserligen grep Karl af Burgund på nytt till vapen och sökte öfver de
kungliga områdena förena sig med hertigen af Bretagne, men redan vid det tappert
försvarade Beauvais hejdades han i sin framryckning, och snart därefter förmåddes
han af ett infall af Ludvig i Burgund att ingå ett för konungen gynnsamt stillestånd.
Han vågade sedermera icke upptaga striden med denne, som slutligen öfverlefde
honom. Huru det sedermera lyckades konungen att lägga en del af det burgundiska
området under kronan skola vi i ett annat sammanhang närmare betrakta.
Sedan Burgund oskadliggjorts, fick konungen fria händer mot ligan. Hela den
sydfranska adeln, släkterna Armagnac, Nemours och Alengon underkufvades, deras
herradömen lades utan förbehåll under kronan, och södra Frankrike införlifvades först
Agnes Sorel som Madonna.
Målning af Jean Fouquet, Louvre, Paris.
Världshistoria IL
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
