- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
428

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. England och Frankrike under det 15:de århundradet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
grefven. Utan att möta något motstånd landstego därefter Warwick och Clarence
i september 1470 i England, där de lade under sig landet vida omkring. Grefskapet
Kent reste sig, och till och med London råkade i jäsning. Konungen, som var sysselsatt
med att underkufva ett nytt uppror i norra England, blef fullständigt öfverraskad.
Han kunde icke tänka på att sätta sig till motvärn; endast med möda uppnådde
han kusten och flydde till Holland, där han rönte ett ärofullt mottagande af den
burgundiska regeringen. Med understöd, åtminstone i hemlighet, af Burgund, utrus-
tade han omedelbart en expedition för att återeröfra sitt konungarike, och redan den
14 mars 1471 satte han åter sin fot på dess mark. Han låtsades till en början vilja
erkänna Henrik VI, hvilken af grefve Warwick, »konungamakaren)), befriats ur Towern
och med hjälp af det fogliga parlamentet åter upphöjts på tronen; men sedan hans
anhang vuxit, kastade
han masken. Af stör-
sta vikt blef det, att
Clarence åter anslöt
sig till sin broder; han
såg sig nämligen be-
röfvad sina egna för-
hoppningar om tron-
följden, då Warwick
tillerkänt huset Lan-
caster densamma. På
detta sätt understödd
kunde Edvard i slaget
vid Barnet nära Lon-
don den 14 april hålla
sin motståndare stång-
en, ja han tillkämpade
sig till och med en
afgörande seger, som
ytterligare beseglades
genom Warwicks död.
Men redan närmade
sig en annan motstån-
dare, drottning Mar-
gareta, som jämte sin
son och en ståtlig
Konung Ludvig XI af Frankrike.
Kopparstick af Jean Morin.
skara anhängare land-
stigit i England sam-
ma dag som slaget vid
Barnet. Kring henne
fylkade sig nu än en
gång den gamla dyna-
stiens parti. Men vid
den afgörande sam-
manstötningen vid
Tewkesbury nära
Gloucester tillkäm-
pade sig Edvard, fram-
för allt genom sin yngre
broder Rikards tapper-
het, på nytt den full-
ständigasteseger. Mar-
gareta och hennes
son föllo i segrarens
händer, den unge prin-
sen blef utan förbar-
mande nedhuggen.
Med honom var det
också oåterkalleligen
slut med huset Lan-
casters förhoppningar.
Kort därefter skildes
konung Henrik VI hädan i Towern - utan tvifvel fann han en våldsam död.
Nu först kunde Edvard IV känna sig säker på tronen. Han hade önskat åter-
upptaga kriget med arffienden på andra sidan kanalen, men denna plan gick om
intet - helt säkert till Englands fromma - till följd af hans bundsförvants, Karls
af Burgund otillförlitlighet. Under sådana förhållanden slöts år 1475 fred i Picquigny,
hvarigenom kriget formellt fick ett slut, sedan det faktiskt upphört redan 1453. -
I sitt försök att frigöra den engelska handeln från hansans förmynderskap var
Edvard icke lycklig. Förbundet fann sig icke i Edvards åtgärd att egenmäktigt
stänga »Stahlhof» i London (1468), utan grep till offensiven mot England, och i
freden i Utrecht - hansans sista stora triumf - måste England åter öppna »Stahl-
hof» för stadsförbundets alla medlemmar. Men detta oaktadt vann den själfständiga
engelska handeln alltmer i styrka. Rosornas krig hade i relativt ringa mån drabbat
de producerande och näringsidkande lagren af befolkningen, då i hufvudsak de högre
stånden fått vidkännas krigskostnaderna - såväl med sitt blod som sin egendom.
Flere gamla släkter hade alldeles försvunnit; de hade omkommit under slaktningarne
eller gått förlustiga sina besittningar genom de konfiskationer, som följde på stats-
hvälfningarne. Men dessa konfiskationer riktade i första hand kronan, som vid
denna tid förfogade öfver en femtedel af samtliga engelska jorddomäner. Då Edvard
dessutom redan vid sitt regeringstillträde på lifstid fått sig beviljad den indirekta s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free